till denna märkvärdiga odling torde ej vara olämpligt att anföra ännu en siffra. Skörden på det uttorkade ”hafvet” efter 4 års odling uppgick 1857 till ett värde af 1,442,248 floriner. Säd odlades vid denna tid på 11,686 bunders; 4419 bunders utgjorde ängs- och betesmark; 44 bunders voro igenlagda till ek- och löfskog. Men — huru står det till med arrendeförhållandena? Gammalmodigt, förstås; gammalmodigt, allt under det att man på åtskilliga håll vaknar till bättre åsigter. Man har i Holland, i fråga om arrende: l:o något som kallas ”huur” eller hvad vi skulle öfversätta helt enkelt med ordet arrende. Men det finnes flera slags ”huur”. Det finnes t. ex. ”erfpacht”, d. v. s. arrende på 99 år och som går i arf från far till son. Men det finnes också huur på ett år, och detta lärer vara det vanligaste. Der förspörjes mycken klagan deröfver. Någon sådan bestämd arrendetid, som den skottska på 19 år, förekommer ännu ej. Farmsystemet, enligt den nyare formen, synes icke hafva kommit sig rätt i gång. — 2:o finnes ”beklemning”, ett slags fast arrende, som förekommer i Gröningen, det betalas med penningar, och för hvars inbetalning gården är liksom satt i pant. Men, som sagdt, ”huur” är det vänliga, och arrendet, hvilket enligt dess gamla former liksom