”ostentation”. Kapitalistens hus är i det yttre lika ”borgerligt” som skomakarens der bredvid. Men innanför säges det vara någon skillnad; dock ej så mycket i inredningens prakt som i dess gedigna värde. Detta gör emellertid, att Holland ej har någon ”arkitektur” att visa. De flesta af dess städer bära den simpla tegelfärgade uniformen. Det är endast i det södra Holland, der inflytelsen från andra länder är starkare, som man finner t. ex. ”persienner” för fönstren och oljemålade, rappade, hus i english fashion. De se gladare ut dessa städer, Rotterdam och Haag och Arnhem t. ex.; och det utan att se mindre holländska ut för det. Det är något gediget, dugtigt i allt detta. Och denna redbarhet är grundlig. Dessa gator i Holland till exempel. Af hvad jag ofvan anfört torde vara klart, att de måste hafva något tycke af väl bonade golf. Ja, det är så. Först och främst hafva de väl gjorda trottoirer, smala visserligen nästan i alla städer, och ofta belamrade med hvarjehanda afvisare och utskjutande jernbalustrader från bottenvåningarne, ty egentligen äro trottoirerna beräknade för husegaren och ej för allmänheten. Der nedanför skulle man nu vänta sig att hafva en rännsten. Nej, rännstenarne ligga i de flesta holländska städerna djupt under gatan, liksom i de