Alltså, det är endast yttre tecken jag fått an-gifva. Men den, som i sådan afsigt söker ”tecken”, kan ej undgå att ständigt dragas åt sjelfva lifs-härden, af hvars rörelser dessa tecken bero. Så var det ock med mig. Men för att kunna närma sig den, fordras äfven att man lärt sig dess ”formler” åtminstone, d. v. s. sp'åket. Men ehuru detta holländska språk, enligt en af Hollands gamla författare, är just det språket, som våra ”första föräldrar” talade i paradiset, och ehuru det alltså skulle vara ett språk framför alla andra, så gick det ej för sig att lära det genast. Det påstås visserligen, att det skall vara det lättaste i verlden; att man ej behöfver göra annat än taga en het potatis i munnen och sålunda utrustad försöka tala hvad språk som helst, så skall det bli holländska utaf. Men hur mycket methoden än i visst fall liknade Demosthenes’, så har jag ej försökt den, och jag har alltså fått hjelpa mig fram med min dåliga tyska, franska och engelska, allt efter som dessa språk i de olika trakterna af Holland företrädesvis talas af de ”bildade”. Att komma det inre lifvet och dess rörelser på spåren, har alltså icke varit mig möjligt. Men spridda drag derur hafva icke kunnat undgå mig; och huru osammanhängande de än äro, skall jag meddela några af dessa spridda drag, som tyckts