mig vara i någon mån betecknande för det närvarande lifvet i Holland. Om jag t ex. anför, hvad jag hört både vid Leydens och Utrechts universiteter, att flera af fö-reläsningame der, isynnerhet i de teologiska fakulteterna, hållas på latin — skall man tro mig? Men det är emellertid så. Och man skulle nästan kunna våga säga, att lärdomen i Holland redan i och genom detta drag angifvit, hvad andas barn den är. Men det unga, det nya. står vid sidan deraf. Om i det ena auditoriet den eller den gamle ortodoxe teologen läser,på sin ortodoxt dåliga latin, så läser t. ex. den frisinnade filosofen Oj)zoomer på lefvande Mig holländska i auditoriet bredvid, så litet ortodoxt som möjligt. Men dessa ungdomliga drag afräknade, — de äro få, och i Leyden, tror jag, finner man knappast några dylika — universiteterna i Holland måste vara mycket efter sin tid. Jag slutar dertill af följande: Under de sista åren har här varit fråga om att följa Belgiens exempel och inrätta fria professorater vid sidan af de gamla, för att på detta sätt söka få lif i dessa gamla, d. v. s. med andra ord, att vid universiteterna införa en större ”Uberté d'enseignemenf. Emellertid lär det ej hafva gått här i Holland. De äldre ordinarie professorerna skulle nemligen just vara de, som efter vederbörlig Bref från Holland. 6