sångskolor, 12 gymnastikskolor, 20 teckningsskolor, 250 boksamlingar för folket, 19 inrättningar för offentliga föreläsningar, 118 sparbankar, sparkassor, lånebanker, sjukhjelpsfonder o. s. v. Bildningen af sällskap för likartade ändamål fortgår alltjemt. Och intet land i Europa torde i förhållande till sin utsträckning och sin folkmängd ega ett sådant antal skolor som Holland. Det må nu vara hur det vill med det gamla Holland för öfrigt, men — den enda väg, som det gamla Europa synes hafva att beträda, för att komma ur den öfvergångsgyttjan, hvari det nu länge nog stått och stampat, nemligen folkundervisningens, — den vägen synas dock holländarne, att döma åtminstone af siffror och yttre tecken, hafva erkänt såsom den, hvaruppå äfven Hollands framtid står att eröfra. Af de åsigter, som jag här i all flyktighet sålunda uttalat, torde framlysa, hurusom man måste anse holländarne hafva trädt tillbaka såsom ett kulturfolk, hvilket man dock måste erkänna dem åtminstone för en tid hafva varit. Hvad Europa sökte och behöfde en gång i tiden af holländarne, det gåfvo de. Det var Erasmi tid; det var Hugo Grotii tid; det var renaissancens och reformationens tid; det var till och med ännu på Boerhaves tid till en viss grad. Men hvaruppå skulle väl Hol-