Slutbetraktelse öfver Holland. SJETTE BEEFVET. Aruheim, Augusti 1859. Om några timmar skall jag säga Holland farväl. Jag begagnar de återstående hvilostunderna att nedskrifva några betraktelser, som förhållandena här framkallat. Utan tvifvel skola de snart nog förefalla mig, såsom i en framtid allt hvad man ”fordom” tänkt förefaller en, ännu mer ofullständiga, ofärdiga; men jag skrifver ju ej med några anspråk på fullständighet. Det är ju endast ögonblickets intryck, som jag fäster på papperet, endast och allenast derföre att de äro — ögonblickets. Om några år, sedan man der hemma länge och väl rufvat öfver sina minnen från andra länder, skola sakerna troligen se helt annorlunda ut inför ens åskådning. Men alltid kan man göra den frågan: hvilken uppfattning är den sannaste: den, som man får på stället omedelbarligen, eller den, som en gång framgår ur den visserligen mångsidigare och lugnare, men dock alltid med en hel mängd sedan tillkomna ämnen uppblandade åskådningen ?