Jag vågar ej besvara det annorlunda än med en fråga. Skulle icke allt i detta fall bero på — holländarens ursprungliga karakter, på ”racen", såsom det heter? Månne icke holländarne äro ett folk, som endast af mycket starka yttre påstötningar kan väckas till mera energiska kraftansträngningar? Månne de icke skulle i allt lugn gått och traskat i sina tunga träskor eller legat och fiskat på sina bankar, om ej det fallit spaniorerna in att vilja betaga dem deras rätt att fritt tänka och att fritt dyrka sin gud? Och månne de väl någonsin skulle tagit något ”initiativ” i historien, om de ej liksom drifvits dertill af yttre makter? Det är något sådant som föresväfvat mig såsom förklaringen öfver Hollands närvarande lif. De kunde, sådana de af naturen blifvit utrustade, icke vara ”stora”, som det heter, mer än under ett visst tidskifte, då de yttre omständigheternas makt väckte det under tålamodet dolda modet. Men denna yttre väckelse förgången, och holländarne blefvo åter hvad de alltid varit, ett arbetsamt, godmodigt folk, icke plågadt af några ”idéer” och der-före icke heller fallet för att plåga verlden med sådana; ett folk, som, sedan det en gång kämpat och grundlagt ett visst oberoende, har i denna kraftansträngning liksom uttömt sitt förråd på mera storartad sjelfverksamhet och som derföre, efter