Men ”detta är detta". Och, huru än derföre anblicken af Holland icke är den gladaste, huru den än till och med är ganska mörk på åtskilliga punkter, åtminstone vid första bekantskapen, så tar man dock afsked derifrån i en vänlig stämning mot detsamma. Ty väl kan man finna mera helsa, mera ungdom, mera framtid, mera frisk energi på annat håll, och mera ”spiritualitet" på ett annat, och mera idérikedom på ett tredje o. s. v.; men man finner intet redbarare, intet hederligare, intet arbetsammare, intet förnöjsammare folk än här. Och derföre skiljes man härifrån i vemod, ett vemod, som blott ännu mer förhöjes af den aningen, att detta folk är ett af dem, som sett sina bästa dagar och genom hvilket en viss förstening, åtminstone för en tid, synes taga sitt inträde äfven i det protestantiska Europa.