Men — det ser dock afsigkommet ut detta folk, skall man säga, med all sin kapitalrikedom och med all sin väl grundade frihet* Ifrån att en gång hafva trotsat hela Frankrike, låter det nu det lilla Belgien trotsa sig. Ja. Men historien dömer icke så. Det gifves ingen evig styrka hos folken, De hafva ock sin tid, som det heter. Väl dem, som hafva begagnat sin tid rätt, Hvar och en, som det gjort, har lef-vat för alla tider. Och sålunda, holländarne må nu hafva haft sin tid, de må nu anses vara på återtåg med all sin rikedom, för att en gång, de liksom alla andra, lemna nyckeln till kassakistan efter sig, — man har ej rätt att döma dem endast under jemförelse med de folk, som nu blifvit satta att vara framtidens folk. Den, som vill gå på det sättet tillväga, han måste ock, för att vara följdriktig, döma alla de andra europeiska folken enligt samma dom. Och vill han taga steget fullt ut, så måste Europa för hans ögon redan se nattligt ut. Ty en enda hastig blick på Amerikas siffror bevisar, att Europa, i jemförelse dermed, har en ”dålig rörelse”. Och för hans ögon är sålunda intet europeiskt folk, icke ens engelsmännen, rättfärdigt.