- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1854 /
31

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Zi .

. Mörka smarta moln syntes i,fjerratt upp-
stiga mot skytt, och tvilda eldflatnmor korsade
htvarann i dem. Jn niirmare Adolf kom,
desto säkrare blef hans auing,«att Wasit stod
i brand. Det frått staden återtoiindande landt-
folket besannade hans fruktan. Adolf fattade
fjelf tygel och töm, och lät hästartta sätta ut
sitt yttersta.

Solete blickade blid och medlidsam genont
de tjocka rökmolnen ned på den brinnande sta-
den, liksottt önskande att med fittimilda sken
diitnpa de rasande lågorna, då Adolf i yrande
galopp körde genom södra tullen. ·

Qm hatt haft tid att se omkring sig, ha-
de hau sett förskräckelse och förttviflatt tuålade
i allas anlete, men Adolf tänkte blott på sitt
gamla moder-

Hindrad af folkträngscln att komma fram,
hoppade Adolf ned från tvagnen, och-ilade

upp långs hofrättsalläen, för att på denna
toiig komma till norra tullen, der hans moder
bodde, tvek upp på stolgatatt mellan antända
hus och toar i begrepp, att taga af mot socie-
tetshuset, då några frått ett port utsprittgattde
karlar sittemellan sade: "det är omöjligt, att
rädda henne, elden sitter jtt redan i trappatt,
som leder upp och nedra toåningens tak stör-
tar i ögonblicket in."

Adolf hörde icke mer, mett tillräckligt, för

att förstå att menniskolif toar i fara. Hatt
sprattg in på gårdett, uppför de brinnande
trapporna, fattn en gammal sjuk qtvinna lig-
ga orörlikx i sitt sång med den lugna blicken
höjd mot himmelen. Adolf fattade henne i
sitta armar, bar henne öftver gungande golf
och stoigtande trappor ned på gatan, lemnade
henne i de qtvarsiående karlarttes toård, och

skyndade, att uppsöka fin moder.

fordom bodde, frågade Adolf efter fru B.,
men fick till stvar, att hon icke på låttg tid
bott der. Af de förtvirrade menniskornas ore-

»-

Kommen till det hus, der hans moder diga stvar kunde Adolf omofligt utforska, hivar

han borde söka fitt moder· Hatt irrade från
gård till gård, frått gata till gata, sålättge
gård och gata fanns. Då Adolf icke kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1854/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free