Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
roandra på glöd och eldbränder, beslöt hart att
återrvärrda till sin hustru, som med sitt barn i
famnen satt qrvar i tvagnen, uppskakad af den-
na hemska seen och af ångest öfroer sin man.
Fölfande morgon hade solen förklädt sist
i dyster sorgskrnd och regnets milda tårar föl-
lo.i dcrr glimmande askan. Adolf roar sorgserr
och gret äfrverr hau, der hare gick emellan ry-
kande ruiner, beredd att möta det tvärsta. —
Han gick utan att roeta hroart. Plötsligt sian-
. nade hart och frågade en liten flicka- "toet drr
om fru B. lefrver?" "Ja roißt," srvarade
flickari, "horr fördes i går till oß." "Hrvar?"
"Kont med skall Ni få fe," sade flickarr på A-
dolfs fråga, och förde honom till ett hofrätts-
hnset tillhörande tvedlider, der hans qroidarrde
moder låg med spåuhögen till bädd och ett
wedträd till kudde.
Adolf roar för upprörd att tala. Harr
sade icke ett ord, men gick bort och tackades
med glädjetårar Gud; ty då Adolf trodde sig1
rädda en medmenniska, räddade han— sin
moder.
Adolf återkom med rvagn femte de sina,
och förde sin ruoder till närmaste by, der hans
och Kätchens omsorger återställde henne till lis-
rvet. Jrrgen penna kan beskrifrva den rörande
feen, då modrerr återfick sin son och sonen sin
moder. Meri frrr B. sade sedan ofta: "mina
i
skolbarns bönesång har« räddat mig fan en
fasarrsfnll död." .
Kyrkorviirdens hemman, der fru B. hade
sirr skola, tillhör nn Adolf, och fru B. är i
tillfälle, att hjelpa och understöda många af
hennes fordrra elev-er, samt underrvisar änrrrr
Christendom i den skola, som Adolf i sin tur
inrättat. .— Sådtma menniskor äro mensklig-
heterrs uppfostrare och få sin lön af mensklig-
hetens fader.
Timur och myrarr.
Timnr eller Tamerlan roar en af de stör-
sta eröfrare, som historierr uret att omtala.
Err utmärkande egenskap hos denna man, rvar
harts oryggliga ihärdighet. Tirnnr försäkrade
att harr derföre hade att tacka en obetydlig
omständighet, som af roanliga menser skulle
ha blifroit alldeles obemärkt. Harr begynte sitt
lif lila obetydligt, som mången annan, hwil-
ken sedarr blifroit en stor man, och hade mån-
ga srvårigheter att öfrverroinna. Err dag roar
hart tronngen att för«sina, siender söka skydd i
ruinerna af ett gammalt hus, der hart ensam
tillbragte flere timmar. För att förströ sig i
sitt hopplösa läge, betraktade hart uppmärksamt
en myra, som roille bära ett hrvetekorrr uppför
en sten. Korrret roar större än myran. Tinrnr
räknade sextiorrio fåfänga försök; så ofta föll
myran ned rned sin börda. Men myran trött-
nade icke och roid sjuttionde försöket lyckades
den i sitt bemödande. Detta gas Timnr nytt
mod, och han drog deras en lärdom, som han
sedan i hela sitt lif aldrig glömde.
Kahns-
Upplösning på gåtan i
st åttelse. Uti föregående Nrnnmer har insmugit
föregående Nummen Glasögon.
sig ett wäsenvtngt tryckfel PS sista sidan hor uti de-
skekonrnrande teckning bokstafwen P. ändras till Ic. och B. till P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
