Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet bjelPte ej. l samma stund
Till bektgåln kördes bund.
sle Musti leom tillbaka. Än
Tke gånget- lbkdes lian igen,
Fiel- ömsotn stele ocli stos-le —- tnen nej,
Dek blek vår plasts ej.
ch tredje gängen, atti- som kört-
llaa lerallbade på stugans dörr-,
nå bak den lilolea dragna liund
En lialia bröd i- intend-
Oeli lade den kök barnens kot,
Lilisonx att blidlia moddens bot,
LilJSoin alt säga: "ingen nödl
Nag els-all jag sliaika bröd-»
Dä fylldes goda mods-ens blicle
Al« tär-us- llon till herrs-åka giök
ch sades "ed1sa pengar tag,
klen Musti häller jag."
Dea kilic, nät- ltan det köl-nam,
så blek han rörd ocli allvarsam
Ocli sade: "t1·obet uti nöd
Äk met- än guld oeli bröd."
cell sen så sade ban lin Ines-i
"Nu" vill jag- blikva god mot ek-
Nu vill jag ge et- mat och gall
Fök trogne Mustis skall."
’är mor lcom bem, så blek det fröjds
ch lllusti knorrade Grnöjd,
Ocli nu bak lllusti knorrat ut,
Ocli nu åk sagan slut. Z. T.
Huru blommor belöna.
Lille Hans tvaren liten tiggargossa Hans
«far och mor tvoro döda för längesedan, och
nit ivar han inackorderad as den socken, hivar-
est han mar född, hos cn torpare, som, sjels
fattig, sände Haiis omkring i gårdarna att
- hämta eii stysnier då och- då till torparkojaii.
Meri Haiiö tyckte att det tvar så ledsamt att
tigga —- ingeii god min, ingen tväiilig blick
gäfivo honom menniskorna; derför tyckte Hans
heller inte alls om dem, utan när han hade
tråkigt-, gick haii till ängen, der det tväxte så
måiiga.små ioackra blommor och bland de små
blommorna hade Haiis så. roligt. Haii talade
till dem, och fast än de icke sivarade honom,
sågo de dock så beskedliga och milda ut, att
det tycktes honom liksom de förstodo och kände
i· itt hjerta, hivad han sade och förtrodde dem.
— Eii Söndagsmorgon satt Hans åter bland
siiia små lekkamrater — solen hade nyligen
gått upp —- daggdiopparna skimrade På blom-
mornas sina kinder-, bäckeii porlade, trädeit
fiäii stogeii susade och orgelns toner fördes så
sakta af tvinden sråit dcii närbelägna kyrkan
— och tonerna troro så underbara och from-
ma, att en stor tår rullade från Hanö’s blå
öga. Hanlängtade att slippa dit iii i kyrkan
ochfblaiida siiia «böiicr med det andäktiga fol-
kets s men hatt hade så tåliga kläder, att
han skämdes att gå iii i kyrkan. Haii mindes
såtoälshiirii der såg iit. fEngång, när- hans
pappa ännu lefde, hade haii med honom toa-
rit det — hatt mindes altartaflait med Frill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
