Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom en hjelte fram
ur böljaii,
Alltför stor ivar icke
« mannen,
War ej heller alltför
liten-
War till höjdeii fom
en tumme,
Trenne fingrars bredd
till längden,
Kunde ligga nnder
skålen,
Upprest stå inunder
sållet.
Wäinämöinen ned-
fåg föraktligt på pyß«
lingen och frågade,
hivad haii ivar för
en arm ivarelfe. Den-
iie sade sikt tillhöra
ivattnets folk och haf-
iva nppträdt för att
fälla den stora eken-
"Jcke kaii man haf-
iva skickat dig, som
är eu fådaii stackare,
för att fälla ekeii,"
sade Wäinäinöinenz
men han hade knappt
hunnit yttra dessa
ord, förräii den lilla- mannen till hems storas
förioåniug blef en förfärlig jätte« Ogonen i
– « « —— xx
: Q-
- :
och sedaii utsår kornet på den bråiida marken-
«Wäiiiäniöinen gjorde, såfoiii fogelii uiiderivist
hiifivudet stodo en hel famn fråii hivarandra,,honom och nedhögg skogen - ined«"iiiidaiitag af
öfiver smalbenet ivar haii likaledes en famn
bred, öfiver knäna halfannan och tivå famnar
öfiver rona. Deiiiia fällde nu ekeii med tredje
Huggeh hivarefter soleii åter lyste öfiver nejder
och fraiiiloekade träd, gräs och örter i yppig
iväxt öfiver allt; men något fädeslag fanns
ännu icke. Eii dag ivandrade Wäinäinöinen
på hafstranden och fanii der några sädeskorii
på den fina fanden. Haii iville försöka hivad
af dem kunde nppiväxa, och ämnade just nedså
dem i jorden, då en liten fogel fråii ett träd
bredtvid honom sjöm, att kornet ej iväxer,
om man ej först nedfäller och bränner fiogeii
ten björk-, den haii lät qivarftå." Kort derpå
flözi en örii till stället och frågade, hivarföre
ibjörkeii lcinnats qivar, när alla de öfrigsa trä-
den blifivit fällda? "Derföre har jag låtit
björken fiå,««’ sivarade W.,« "Iitt dn och andra
luftens fozilar inå deri kunna hivila edra tvin-
gar." Ornen tackade Wäiiiäinöinen för hans
iväiincning och slog-eld åt honom för att brän-
na den fällda skogen. Sedaii befådde Wäinä-
inöiiien sin sioed under bön till jordens gudom-
liglieteroch till öfiverguden Ukko, hivilkcn han
!ferfkildt bad oin regn. Ester någon tid gick
ihaii att bese siii sived ocl fann- iväxteii för-
iräffliki. Eii gök sjöng da i björkeii och— ho-
nom anmodade Wiiinämöincu att äfiveii franii
deles tillfjimga orteii lycka, glädje och trefnad-
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
