Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
löfte, du fick, dä du i somras war här hos
oß till Axels promotion? Du har säkert ocksä
länge wäntat att fä min dagbok. Jag har
icke heller glömt det, utan ganska rigtigt an-
tecknat i min bok allt möjligt, som passerathär
hemma, hos onkels och hos andra bekanta.
Men just som jag war färdig att afsända
mina anteckningar, dä begynte det att gä alle-
handa märkwärdiga rykten, och jag beslöt att
icke äfsända min bok, förr än jag fätt weta,
hivad dessa rykten skulle medföra. Och nu —
nu synes mig mina förra wigtiga memoirer
sä betydelselösa och sä smäaktiga, att du nu
sär ursäkta mig, att jag alldeles icke tillsänder
dig hela struntet. J deß ställe sär du detta
bref, som jag hoppas är lika wälkommet.
Jag har mänga gänger tänkt, huru det
kan wara möjligt, att älska och wörda den,
som man icke sett och icke känner. Jcke bryd-
de jag mig heller alls om dig, förrän jag i
somras lärde känna dig, och wi äro ända« slägt
och kusiner. Jag har funderat pä, huru ett
helt folk kan älska sin Kejsare, fastän blott fä
sett och känna honom. När de gamla här
hemma under samtal yttrade, huru högt finska
folket älskade och alltid älskat sin konung eller
Kejsare,sä sade jag sä der halfhögt: huru kan
man älska den, man icke sett. Onkel, som
alltid har ena ögat pä mig, och säkert ena ö-
rat ocksä, han hörde det och sade helt oförmo-;
dadt till mig: älskar icke Elli Grid? Jo On
kel, swarade jag, och hann knappt tänka pa
frågan, förrän han sade: nä, dä har Elli ork-;
jag meningen.
mig fast men jag war honom för klok, och;
sade, som det star i Katekesen Wi känne
Gud af hans skapade werk, och den mikan-
ne, den kunne wi ju älska. Sä swarade jag
Onkel, och trodde nu i min tur, att jag helt
behändigt satt den kloke gubbeni pumpen.
Men gammal ärsändä äldst. Jasä, sade han
blott, tror icke Elli, att folket känner sin re-
gent af hans werk? Tror icke Elli, att fol-
ket känner, om regenten älskar och aktar det,
om han styr med mildhet, wishet och sanning?
Jo mitt barn, sade han, af hans werk kän-
ner folket sin regent, och den, man känner,
den kan man älska, som du sjelf sagt. När
jag noga tänker efter, fä har Onkel rätt, och
hade han icke det, fä skulle jag wara wißt litet
mißlynt pä honom för det jag inför alla mä-
ste stä som en enfaldig toka, men för det rätta
mäste man böja sig, och läta sanning wara
sanning och rätt wara rätt.
Men jag icke blott förstod, att Onkel
hade rätt, utan jag kände det äfwen, ty det
började sä underbart picka här i mitt hjerta,
dä jag hörde att wär Kejsare skulle komma
hit till Helsingfors. Det war icke blott nysi-
kenhet, den der känslan i mitt hjerta, icke war
det heller räddhäga för Majestätet, utan det
war wördnad för och kärlek till den man, som
med wishet styr och med kärlek wärdar sextio
miljoner menskor, kan du tänka 60 miljoner!
Föreställ dig, min goda Karin, föreställ
dig en skara smäfägel, dufwor, sparfwar siskor
och sinkar, som lefwa sitt menlösa lif i stilla
frid under qwitter och säng, sysselsatta med
göromål, dem naturen och stundens behof ä-
laggt dem,— föreställ dig en sådan skara, och
pä afständ hökar och glador, spännande sina klor,
för att pä de wärnlösa göra en förstörande
jagt. Men föreställ dig dä äfwen en örn med
dubbelt wingepar, som majestätiskt swäfivar i
luften och slär ned midt öfwer den försträkta
skaran, icke för att trycka sina mäktiga klor i
deß hjerta, men för att mild deröfwer utbreda
sin skyddande winge Föreställ dig detta, och
du skall förstå det jubel af fröjd, af lof och
förtröstan, som den beskyddade skaran uppstäm-
sä säkert sett Gud, eller huru? Dä förstodIMer i ett ögonblick af hopp och räddning wid
Onkel trodde, att han nu hadei
hotande fara. Detta har jag sett, min wän,
och detta är det oförgätliga som jag wille
berätta.
Jag har sett Kejsaren och alla hans höga
söner. Han kom till oß, till de tusen sjöars
land, "der säng och trohet byggt", der bergen
eka af trohet, lunderna af kärlek och skogen
susar af mannamod och kraft. Han kom, wär
fader kom, och besökte sitt solk, det folk, "som
kunnat allt, blott ej sin trohet swika." Jag
har sett honom, oeh aldrig, aldrig gär hans
bild utur mitt sinne.
Om jag ändä skulle ha ett lyckadt por-
trätt att sända dig, sä kunde du fä helst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
