Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ofullständig föreställning om wår krönte pa-
triark, i hwars blick du skulle finna alwar, i
pannan höghet och i hela hans hållning ina-
jestät. Om jag skulle wåga, så wille jag gerna
göra dig en skiz, men tänk, om den skulle
mißlyckasl
Ja, wet du, så uppfylld är jag af hans
bild, att jag drömmer derom både waken och
sofwande. Tager jag en bok i handen så blir
den stora begynnelsebokstafwen Kejsaren, och
de andra bliswa officerare, soldater och åskådare.
Sätter jag mig till min brokiga sybåge, så bli
de mörka stygnen den böljande folkmassan, de
blåa bli wårt finska garde och guldperlorna i
midten bli Kejsaren och hans höga söner.
Men om jag uppräknade alla mitt lilla
hjertas drömbilder, så skulle det aldrig taga
ända. Iag skall derföre ännu tillägga endast
några uppgifter, som äro werkliga.
Jag har icke beskrifwit hur grannt staden
roar illuminerad, när Kejsaren wäntades. Jag
sick åka ut med mamma, och hela stadeii såg
ut som ett enda stort ntsiradt julträd, eller som
en liten werld af ljus och stjernor. Jsrån Kej-
serliga palatset allt utom staden brunno dubbla
rader af marcschaller, och på gatorna war det
en trängsel af folk, som önskade att gladt få
hurra wid den höge gästens ankomst.
Du, som är så förtjust i "Wårt land",
wet du hwad? jo,Storfursteti Konstantin, soni
skall wara mycket musikalisk, hörde wid ett ti-
digare besök i Helsingfors denna såirg sjungas
af Studenterna, och tyckte så mycket om den,-
att hati önskade, att få både ord och musik i
afskrift. Nii blir du wißt än iner betagen i
din faworitsång.
Du skall icke dra på munnen fast jag ta-
lar om saker, som hwarken du eller jag förstår.
Meri jag leswer i Helsingfors, och man kan
icke lefwa här, utan att känna någon flägt af
Universitetets anda. Fast jag icke begriper
mycket, så förstår jag ändå att det är en stor
ynnest, att wi fått en professor i wårt lands
historie och en lärare uti wårt språk. Och det
förstår jag oek, att om ingen skrifwit wårts
lands historie, så skulle du aldrig fått sjunga
"Wårt land", och ingen "Fänrik Ståhl" skulle
wi ha då heller. Och det mill icke säga så litet.«
Men den wise tänker icke blott på kom-
mande tider, han tänker ock på stundens behof.
Wårt land är fattigt, och i år är det mera
brist än wanligt. Den som hjelper i rätta
stunden, han hjelper dubbelt, säger ordspråket.
Deii ringe och den fattige har Kejsaren icke
glömt, under det de förmögnare njutit mång-
faldig ynnest. En stor summa, fem tusen ru-
bel silfwer, har Kejsaren skänkt att delas i-
bland landets fattigr. När man omtalar den-
na gåfwa sör de arma, stiger tacksamhetens
tår i deras öga, och jag kunde icke låta bli
att gråta sjelf, när en af wåra gamla torpare
sade: "förr sick den rike äta halm och bark,
nu får den fattige äta bröd så hwitt som hwete."
Men skulle jag berätta allt hwad jag sett
och hört, så skulle deras bli en hel bok. Jag
slutar nu derföre lika twätt, som jag börjat-
» och aktar mig nog att wisa mitt bref åt tante
Mimmi.
Ett måste jag be dig om. Wisa för all
del icke mitt bres åt någon, ty man skall säga,
att det will wara förnuftigt, fast det blott will
wara hjertligt.’ Helsa till alla och glöm icke
· din egen
— Elli.
Om wädret.
Il-
När sjömannen på sin färd mot Söder-
midt på Atlantiska hafwet närmar sig Aeqvas
torn, så sattas han af en bäfwande känsla.
Förr eller senare, allt efter årstiden, skall den
gynsamma wind, som fört honom ända dit,
blifwa swagare och swagare, slutligen upphör
den helt och hållet för en kort tid. Omkring
honom utbreder« sig hafwet som en gränslös
spegelyta. Skeppet, som likt en fågel flugit
fram på böljan, ligger orörligt på den flytande
krystallen. De lodrätt nedfallande solstrålarna
unphetta det trånga rum, inom hwilketskeppss
besättningen är innesluten. Däcket bränner
under skosulorna, en qwäfwande dunst fyller
skeppsrnmnien. Nedan fjorton dagar ligger
den djerfwe siöbeherrskaren orörlig på samma
ställe. Det drickbara wattnet är slut, glödande
törst bränner tungan och med förtmistad upp-
syn betraktar den ene olyckskamraten den andre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
