Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Då utbrast pappa uti skratt —-
Oeh rättade ((Nej, lilla Hanna-
Den heter Eos, men besatts
Deu kan för sjelfsvåld äfveu banva.
0m pappas hals jag genast for —-
Och smekningar-ve så bedrefvos,
Ätt lian skrek till ett postkontor,
0111 Onsdagen liclc jag min Bos.
Men Lilli! när vi rälens, då —-
klvad det slcall bli for fröjd och gammanl
Af glädje vi helt säkert slå —-
Två lclolea hufvuden tillsamman.
Och nu fat-väll lek glad! lek’säll!
EU helsning tag frän lja Totta,
Ocli helsa varmt till Gabriel!
Oeb äfven till din lilla Lottal
Min vördnad frambär till din mor,
som lär dig allt det rätta, sanna!
som liten nu, men ock som stor
fortfarande iir jag div. lies-ma-
HerrBaron von Ptünchhausen berättar en uppbygglig historie.
Jag wet icke rätt om det war i Estland
eller Ingermanland, men fä mycket kommer
jag ihäg, att jag war midt uti en förfärlig
stog, då jag sägen glupsk warg, drifwen af
winterhungern, förfölja mingfläde. Wargen
upphanti mig snart, och det war rent omöjligt
att undkomma den. Jag lade mig ned pä
städbottnen, och lät min häst för wärt gemen-
samma bästa handla efter eget hufwud. Hwad
jag wisferligen uträknade, men knappt wägade
hoppas, det inträffade likwäl. Wargen bekym-
rade sig allsicke om min ringa person, utan
hoppade öfwer bäde städan och mig, men an-
grep deremot hästen, sönderstet och uppslukade
pä engånghela bakdelen af det stackars djuret,
som af försteäckclfe och smärta sprang sä nztchfsp
snabbare. Dä jag nu fjelf sä behändigt kom-
mit ifrån saken, sä reste jag litet pä mig, tit-
tade upp, och blef med försträckelfe vwarse, att
wargen nästan hel och hällen hade ätit sig in
uti hästen. Men knappt hade han sä der fif- .
figt krupit in uti hästen, förrän jag äfwen i
min tur iakttog tillfället, och gaf honom slag
på stag med min pista. Ett fä owäntadt an-
fall inom ett sådant foderal, förskräckte honom
icke litet. Wargen sträfwade med all magt
framät, hästens lik föll pä marken och se! —-
i deß ställe kom nu wargen i redet. Jag upp-
hörde icke att piska, och wi ankomma i fullt
galopp lyckligt och wäl till S:t Petersburg,
alldeles mot begges wär förmodan och till icke
LingLI förwäning för alla ästädare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
