Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Miii bäck är mindrc och mycket stillare,
sade Rosa. Han susar ibland, när qwällen är
tyst, och dersöre stall han heta Susebäek.
Dec är bra! skrek Richard. Bruscbäck är
min och Snsebäck är din. Nu blir det roligt,
när de häda ha namn.
Wet du, sade Rosa, det är just som om
Brusebäck och Suscbäck wore twä smä barn.
Iag undrar hwart de taga wägen, när de
rinna härifrån.
lit i wida werlden, sade Richard. Kom,
sci gci wi och följa bäckarna cit, sör att se. Dn
gär längs stranden as Sissebäck, och jag gör
längs stranden af Brusebäck, och när wi kom-
mit så« längt att de båda äro slut, fä wäiida
tvi om.
Ja wänta bara sä länge jag springer hem
ester en smörgås, sade Rosa.
Häntta en ät mig ocksä’, sade Richard.
Qm en stund kom Rosa tillbaka med smör-
gäsarne. Adiö med dig, sade hon. Adsö, adjö,
sade Richard. Och sei gingo de bäda wid
hivar sin strand, Richard wid Brusebäck och
Rosa wid Susebäck.
Men nu blir det twä berättelser, den ena
om Susebäck, den andra om Brusebätk. Hwils
tendera skola wi höra först? Jo det blir be-
rättelsen om Rosa och Susebäck.
Rosa gick och sade till bäcken sä der: du
lilla barn, som ligger ännu i din wagga, hwad
stall det bliswa i werlden as dig? Flpt stilla
och snällt, min älskade wäg, och wisa mig sen
ditt öde, när du blir stor.
Rosa gick och gick, och bäcken slöt stilla
frain och stänkte sitt klara matten pci stränder-
nas blommor. Om en stund kom bäcken till
soten af ett berg, soni stängde deß wäg. Men
den blef icke ond, den böjde sig wackert ät si-
dan och gick omkring berget till nya ängar och
nya blommor-. Dernnder drack den ängarnas
safter och ät af blommornas rötter och wexte
sei småningom större. Och ju större den bles,
deß klarare och stillare bles deß matten, desto
wackrare blef deß sus, och desto grönare bleswo
deß stränder. Till sist föll den ut i en spegel-
klar stö. Der stodo björkar och blommande
rönnar rundtomkring, och himmelens sol stig
ned i den lugna siön, och snöhwita swanor
simmade bort i den strälande glansen as afton-
rodnaden.
Eds-sex «
Dä knäppte Rosa sina händer« och sade stut, dö låter den gode Guden dig sinnka sä
till bäcken: du är lycklig du, lilla älskade bäckl innerligt skönt i den klara insjöns famn uti
På hela din wäg bar dn- spridt omkring dig aftonrodnaden. Gode Gud, lät ocksä mig les-
wälsignelse och grönska, och när dia bana är wa och dö som min lilla bäckl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
