Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Sä gick Rosa tillbaka tacksam och glad-
och innan det äii roar natt, kom holi äter hem.
Men Richard war ej shemma ännu. Han kom-
mer wäl, sade Rosa.
Meri Richard konr ej. Han kom ej den
qroällem haii kom ej dagers del-pä, hatt kom ej
pä många är. Stackars Richard, tänkte Rosa,
hare hade ju bara en smörgäs till ivägkost.
Slutligen trodde alla att Richard war
borta för alltid, och derofiver sörjde alla myc-
ket. Endast Brusebäck och Susebäck de bru-
sade och susade helt tydligt om sommarqwäl-
larna: wänta bara, iväiita bara, hast kommer
nogl Men ingett trodde dem.
Sä giugo tiderna fean1, och Rosa blef
stor och glömde att tnsätta dockornas kläder i
Susebäck och glömde att nicka ät den lilla slic-
kan i bäckeii, som fordom roar hennes bästa
kamrat. Till sist hade holt nästan glöiiit att
sörja Richard, ty der konuno sä mänga an-
dra tankar nu, som skymde bort minnet af det
som fordom war. Meri allt sorlade Snsebäck
och Brusebäck: han kommer nog, ja wäiita
bara, halt kommer nog!
Och sii kom dee en dag en främmande
herre med längt swart skägg och frägade om
nägon wißte hwar Rosa fanns. Men den hats
frägade, det roar jicst Rosa sjelf. Och hon
smakade ingenting, hon roar förlägen och blyg.
Hoa kunde ej forstä hivad den främmandeherrii
hade här att göra.
Dä blef den främmande mycket sorgsen
och sade: ingen känner mig mera här, och Rosa,
miii syster, är borta nu. Jag will gä till Brie-
sebäck och Susebäck och fräga dem om min sy-
ster Rosa.
Derpä märkte nog Rosa strax att det mar
hennes bror Richard, och hoti blef sä glad, så
glad, att hon genast roar nära att flyga uti
hans famn och säga: sörj inte Richard, här
är jag sjelf, bär är dill syster Rosa, och nu
skola wi aldrig skiljas mer! Men hon hejdade
sig och sade: koni, sä gä wi till bäckarnas
Sä« gingo de, och mellan bäda bäckarna
mar endast en smal wall, ben-uren med grönla-
ste gräs. Jo jag känner min Barsebäck, sade
främlingen strax. Du främmande sticka, will
du ljörii den backens historia?
Ja säg mig den, sade Rosa med klappan-
de hjerta. Och Richiird begyiite sä:
Ganska liten Ivar jag- när jag gick frän
min syster och mitt honi, fin att se hivad det
lskulle blifwa af bäckene, när den blef stor. Ty
lBrusebäck roar alltifräii början häftig och toild
som en ostyrig pojke-, och tälde inga hinder uti
deß wäg. Näe den mötte en sten, sä säg man
den skumma af wrede och mäkta stenen bort;
men låg der en klippa i wägeii, så slogos bä-
da om herrawäldrt, och oftast segrade klippan.
Men jn längre Brusebäck gick, deß större blef
han; ständigt gjöto mindre bäckar och rännilar
sitt watten i hans, och sä blcf hale en ä.
Iag följde hans iväg beständigt fram, och
när jag blef hungrig, begärde jag mat i stu-
Igorna wid stranden af än, och när jag blef
törstig, drack jag ur än, och när jag blef förn-
nig, sof jag i gräset pä nejlika stranden. Men
Brusebäck blef allt större och wildare. Nu
wäide lian inga klippor mera, han strömmade
iöfiver dem som en brusande fors och hwilade
sedan i lugnare matten till nya strider. Qwarc
nar stodo inwid lians strand; haii arbetade stinkt,
han deef deras hjul, han matade mjöl ät män-
ga byar. Sägwerk byggdes uti hatts mattens
Brusebäck sägade natt och dag både plankor
och brädet-. Stora flottor as timmerstockar
simmade pä hans rygg, bätar seglade hastigt
utför hans strida matten. Hari werte och wet-
jte, och slutligen blef ban en mycket stor flod,
-ja en af de storsta, som sinnas i werlden. Qch
jag följde hans strand i är och mänader och
säg huru stora äar och els-var tid efter annan
gjöto sitt watten i hans. Deraf blef han stän-
digt starkare. Jag säg honom bära stora skepp
pä sin rygg och slyta genom rika städer med
: mänga tusende menniskor, hwilka sade till mig-
har du nägonsin sett en sä mäktig flod? Nei,
sade jag, men jag har sett honom som ett litet
bariiz jag bar dämmt hans barndomskälla med
snägra smästenar, och det första fartyg han bar
mar min bät af en -ärtskida.
Iu större Brusebäek blef, desto nyttigare
och farligare blef hall för menniskorna. De
byggde ofanteligt stora dammar inwid hans
stränder-, för att tämja hans onda lynne, som
stundom wille brusa bsiver bräddarna af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
