Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
rätta strömfära En dag ont tvären sten solen
het, och mycken snö snnilte pli bergen oeh rann
i strida bäckar ned uti flodm. Deraf blef
Brusebäck öfwermodig oeh wild. Jag stig ho-
nom smälla högt och kasta fig öfwer dammar-«
na och bryta dem ned oeh öfwerswamma mcins
ga mil af ett fruktbart och ttt bebodt land-.
Det war en stor häpnad och stor förödelse, oeh
mennistorna förbannade floden, forn nyß wae
deras stolthet och glädie. Oeh fiisst efter flera
dagar af härjning och olyckor ötergick Bruse-
back sielftnant inont sina fordna bräddat.
Nu war han fä stor och mattig, att in-
genting i werlden tycktes tunna stå honom emot-
Meri det mötte ett berg, som stängde hans
wäg, och hivad gjorde nu Orust-bäck? Han
samlade sitt matten till en stor sjö framför
berget och brottades med det, men det tork icke
ur fläcken. Slutligen steg sjön allt högre och
niidde bergets spets och begynte att strömma
deröfioer i det stbksta och herrligaste mattenfall
man någonsin kan se. Det war ett dckii och
ett stum och en dimma i alla regnbcigens färs
gee, och sci tumlade Bousebäck frän mer än
hundrade alnars höjd, fisk att söka sitt mal,
det stora werldohafwet borta i fjettasl.
Wen dit hade ban icing iväg anna, och
stutllgen blef han trött af sin egen storhet oeh
delade sig i mänga floden-nian som grunda och
stilla flöte genom ett sumpigt land. Nn wae
Brufebäck gammal, han hade lefwat för fort,
och derföre blef han bräcklig appö sin äldst-
dom. Menniskorna singo etter matt med hans
delade strömfara oeh dömde den an har, än
der, efter godtycke. Oeh när slutligen tiden
tom. att han stullfe fsrstvinna i hasivet, dei·
smög sig Brilsebäck stilla och trött i många
smci rännilar ut i det ewärdeliga stora djupet
af döden.
Men jag sade till mig stelf: o du gode
Gud, nu har jag iBruseback städat bilden af
ett mennistolif i deß storhet, deß skönhet, deß
nytta, deß öfwermod oeh deß slutliga bräcklig-
het. Oeh nu wet jag att ingen kraft och in-
gen storhet pli jorden äro ewiga, utan att det
stora werldzhafioet män-tar oß alla. Derföre
gif att tvi nni söka tvär storhet, wär kraft,
mätt ewiga mät i Dig allena, wckr Herre och
Gndl Pei det att wi tidigt mei tämja wcikt
stolta finne i ödmjukhet och så bliftoa goda
wälsignade barsk för ditt rike i himmelen och
på iordeni
Oti) nu, sade Nisprd, är det stut med
historien om Brufebäck. Iag har kommit till-
baka- wisare än jag gick bort, mm min syster
Rosa finner lag ej, och så ök jag ensam i
.werlden med all. min wisdom.
Nei, Richard, sade Rosa, ensam är du ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
