Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
’l’irilirili—i.—-
Vår Gusti till prisad bli
tik rena bjertan lirarje stund,
l lirarje dol, i insarje lund
stör klonar-i sjunga vi.
Tirilirili—i.— Lee-gnata.
Dct goda barnet.
Af många smä syskon roar Axel den snäl-
laste. Dci hart war helt liten kunde det stun-
dom hända, att han war enwis och ond, men
när han började lära sig läsa, blef han god
» sade han rit sm gamla lärarinna,
hans mosters bröllopp, och hatt skulle slippa
dit med sina syskon. Huru glad roar icke nu
lilla Axel och så flitig sen! "Ack mormor"
"sneilla mam-
ma som later oß gå pei bröllops jag stall läsa
så flitigt, mamma skall aldrig aldrig behöfiva
sörja öfwer mig." Pöi brölloppct Ivar han så
thst och stilla, då de andra barnen sprungo
omkring, satt han och lhßnade pli musiken-
kanske englartia redaii dci läto honoin höra
wackrare toner-. ärr dem wi här med tvära jor-
diska öron kunna förnimma. Dagett derpö
och stilla, sci att hans gamla lärarinna älskadessjuknade han, femte sur lilla bror Gustaf i
honom framför de andra barnen i sin skola,
dersöre att han war flitigare och lydigare än
de; men också hans sma« kamrater hölld mycket-han hade swarare plagor.
i sweir skar-lakans feber.
Nör Gustaf skrek och
jernrade sig, isig Axel tyst och stilla, fastän
En dag då han
af honom, tv aldrig kis-vadets han med dem, swar bättre-, begärde han blommor att leka med.
utan war alltid måttlig och snall emot alla IHans mamma hemtade honom da en torg full
Hade han nagot antingen namnam, leksaker af de wackraste georginer, ty det mar höst och
eller böcker, gas han alltid sa gerna at de an- dessa blommor blomma mest om hösten. Glad
dra barnen, och stig han nagon stackars fattig tog han blommorna strödde dem omkring· 1 sin
menniska, bad han med tarar i sina milda bla llilla säng, stig pa dem, lekte med dem, och
ögon sikt älskade mamma hjelpa den arma
"tt)" sade han, "wi ciro ju alla bröder hos
Gud!" Äfwen mot djur war hem god och
mild. En dag hade hans lilla bror Gustaf
hittat en stor grön lösmask, som kröp långs
den sandade gängen i deras föräldrars wackra
trädgård. Den arma masken gjorde wißt icke
något illa, men den lilla obeskedlige gossen
började dock att med ett ris sia det stackars
djuret och gladde sig åt att se deß pina. Han
förstod dock icke att det gjorde masken samma
smärta, scnn honom dö han sick ris, när han
warit olhdig, da skulle han icke handlat sci illa.
Axel stig hnrn Gustaf gjorde, och nekade ho-
nom att slå masken, men han lhdde ej. Dei
sprang Axel till modren och sade. "Gustaf
hivar en mask är det ej stoe· synd mamina?"
"Jo min gosse," sade modren. Axel sprang
bort, men när han kom till trädgeirden roar
masken död. Dci tog han ett lönndlad, lade
den dödade masken«derpå, rock det ihop och
begrof den det-efter under en wacker rosenbuske.
"När den skir blommor pli sin graf" sade han
"sci sörleiter stackars masken wißt att Gustaf
gjorde den så ondt."
Dö han roar nära sex är gammal bles
l
malde till slut tro-inne de wackraste, dem han
gas eit sin latare, som dci just roar hos honom.
Doktorn wille intet taga bort hatts wackra
blommor, men den lilla gosseit bad sci wan-
ligt: "Tag, tag goda Doktor! det är sista
gången Axel ger er blommor," att han ej kun-
de låta bli att taga dem. Ät modren sade
han "Dig ger jag inga blommor stackars mam-
ma, ty när du ser pei dem, sknlle du mera sörja
din Axel, men grcit intet dn, th dn wet intet
huru gerna din lilla gosse gcir upp till Jesus,
den goda männen, hur wackra blommor jag
sär der, och huru skönt der ar, huru ang-
larnes sting ljuder härlig, då de alla alla
tacka Gud. Hurn glad skall jag ej dli
att en gång, dei du ocksei har sluppit borr
ifrön denna werlden, fri springa dig till mö-
tes just som här, och hivad jag dci skall
hälla af dig såsom nu, men bättre ärt nu, tv
wi alska och känna dä Jesrtß battre än här,
och derför bli tvi också bättre."
Sedan dlef han ater wärre och slutligeii
hade hatt ingen ro. Osta sade han då "För-
löt, förlåt" eller ocksci "Jag sofwer ännu en
liten tid, och så går jag hem." Ester flera
dagars siukdom, tom dödetis engel och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
