Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
nenom stilla hem till Gud. Hari lades i en
stråla öfwer den gröna granriskojan på gör-
liten hwit kista, med blommor-, soni han alltid den, der Axels kista stod begrafningsdagen
hällit af, Uti och uppci kistans blommor wäxa
nu pci den lilla grafiveli också. Hans syskon
greto bittert, dci de ej mera sögo sin lilla bror,
men lilla Julia sade, då hots sög stjernorna-
"Ser ni Axels ögoli, hwarföre skola wi gråta,
dö han sluppit till ett ssdant hem, der man
har fä wackra ögoli, och drr allt är sei grannt?"
W-—.
Twenne jägare hade fått höra att en björn
uppehöll sig i den nära belägna skogen. De
komma öfwerens att nedlägga densamma, och
fröjdade säg på förehand öswer det wackra skin-
net. HOm jag skjuter björnen," sade den ene,
sei låter ’ag gora mig en warni pols till win-
tern. "Jx den skall jag stoltseta, när andra fä
frysa." "Nej," sade den andre, "jag ämnar
skjuta björnen och sälja skinnet, fä kan jag
stranila med penningar, när andras börsar
äro tomma.
Emellertld bles det tid att gå på jagt.
. z7-«-,»-;:-i-,, – «–,:-:-»
DF de hörde björnens steg närma sig, be ynte
det dock kännas litet underligt i hägen.- jer-
tat begynte klappa och benen darra. Då jör-
nen nu kommit helt nära, uppgaf den ett för-
farliåztt rytande. Deit ena jägarn blef sci för-
strö , att han kastade bösscm bort och klätt-
rade i ett träd det ortaste halt kunde. Den
andre wille äfwen y, men björnen war för
nära, han hann icke mera undan. Till all
lycka kom halt ihäg, att björnar icke röra wid
döda menskok. Han lastade sig till marken,
höll andan och låtsade wara öd. Björnen
kom xörgrymmad till honom, der halt lög. Men
när an säg att jägare-i icke rörde en lem, sci
trodde han, att han war död. Hari snusade
på honom, märkte ingen andedrägt och gick sin
wäg. När björnen nu roar borta, beaktade sig
de be ge Iamraterne frän"sin föesiräckelse. Den
ene e ned frön trädet, den andre reste sig
upp p marken.
"Hör du,’« sade den, som suttit i trädet,
"säg mig, hwad björnens hwistade dig i örat."
"Jo," sade den andre, "i mitt hö ra öra hwi-
jkade han:n "man stalls-icke sälja skinnet, förrän
man fällt björnen." "Vch i wenstra örat sade
han-« "den som i nödens stund lemnar sin
män i sticket, han är en dålig karl."
« FeMzHFZeÄC-6’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
