Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
lilla Erva, den mindre af de fle stickorlla. lSwerige soln icke war döpt, beslöt hall att,
"Aldrig har jag sett Zn sådan, sä mörk och ätföljd af den förnänlsta Bistop, i sitt land
sä ful." draga ästad och äfwen för Finlandök hednin-
"Du hör ju att mamma säger att det ärkgar läta predika det Heliga Evangelium. Sä
den äldsta kyrka i hela landet," sade beskäftigtYkomnlo de öswer hafwet med en stor skara kri-
den lilla Alfred. "Nog kan den dä ocksli massgare, och hedningarne gingo emot dem, men
ra ful, ty de flesta andra äro ej heller fä nyaqud gaf segrell ät de Christna, och sä läto de
nlera." besegrade döpa sig. Sedan for Konungen till-
"Men de äro dock alla wackrare, än den baka till sitt land, men Biskopen qwarblef och
här!" sadc äter Ewa. "Jnte har jag fett näsfortfor att lära de stackars hedningarna. Sä
gon säden som denna." kom balt allt längre in i landet, predikade, för-
’ "Dn har rätt min lilla flicka!" sade mosimanade och bad, ocll mänga trodde pä Guds
drelt wänligt, ·’lnen ser du, det kommer as men- ord genom honolll. Och hall led köld och
niskors otack oclj glömska. När wälgerningel1«l)unger och törst och hade möda, och roar ofta
är gjord, glömmer man ofta den, man har att i lifsfara, men han tröttnade ej att lära och
tacka derföre, eller,att man är skyldig att äraifrnktade intet, ty Gud Ivar med honom. Slette-
hwarje minne affin wälgörare. Sä har det’ligen kom han också hit och predikade för det
också här warit pä wägen att hända, ty den-Jfattiga folket i denna boda, som troligen dli
na gamla koja är Sankt Henrika Predikohus, lwal det nyaste och största rummet i bylt, fastän
der denne wär store ech wälsignade Apostel det nn är sä gammalt och uselt, ty nära Sju
lärde om wär frälsare Jesus Christels för lväs hundrade är hafwa förgätt, sedan Biskop Hen
ra arma hedniska förfäder Det är nu nlänga
hundrade är sedan deß, folket har sedan byggt»
sig höga ljusa kyrkor, der de fä tillbedja Gud,
ingen gär numera iden gamla bodan, inonl
hwilken dock först Hans Ord sörkunnadeöz
dersöre har den sä« fritt förfalla. Men nn skola
deromkring snart uppstå wäggar af sten, ty
lnenniskorna låta ej mera det gamla shnset
multna bort.
"Sllck Mamnla berätta oß, såsom du all-
tid brllkar, något om Sankt Henrik!" bädo
alla barnen pä en gäng.
"Säg oß hwem han war?’«
Anna, den minsta af dem.
"Hörde du ej att han war den äldsta prest.
liksom denna boda är den äldsta kyrka i wärt
land?" sade Alfred helt mägtig-
"Ja min gosse, han war det, okl) gerlla
lvill jag berätta det lilla jag sjelf wet om ho-
nom. Hölell blott noga pä!" Och sä började
den goda modren sålunda:
"J Swerige fanns fordont en stor och
mägtig Konung, som hette Erik och loar den
9:de med detta namn, som burit Kumla-kro-
nan. J sitt eget rike hade han utbredt läran
om Christus, och derföre gaf man honom
namnet "den heligel" När dä ingen sanns i
sade lilla
rik inom dessa wäggar förkunnade Jesll lära.
Berättelsen säger att man sedan byggt ett loft
pä denna boda, men att det twä gänget brun-
nit genom wädeld, utan att bodan blifroit an-
tänd, och att det sonl nu sinnes der ofwan är
det tredje loftet, mycket sednare bygdt än bo-
dan, ehuru det ser äldre ut, ty tiden sjelf har
skonat det hus, der Gads ord lärdes. Jbland
dem, som hörde dessa heliga ord förkunnas
af Sanct Henrik, roar också en man soln hette
Lalli. Wan wet icke rätt hwad, eller hwar-
ifrän hall war, th nägra säga, att han warit
en bonde isian Kjula, andre, en riddare frän
Wirmo, blott det wet man, att han lvar en
elak man, som började hata den oskyldige Bi-
skopen för hans lära, och beslöt att mörda ho-
nom. När då Sanet Henrik drog längre dort
dm lvintern i ödemarkerna, och kom till en sjö,
Kjulo träst, det han skulle fara öfwer, war
Lalli på isen del« och mördade jemmerligcn den
fromme mannen. Hans höga granna Biskops-
mössa satte Lalli pä sitt hufwud, och roille
draga af den ring, som Henrik bar på sm
tumme, men förgäflvesl den satt för härdt fast-
Dä, säger man, afhögg hall Biskopens singel-,
men det foll och borttappades i snö-l, fä att
Lalli ej kunde, oaktadt allt letande, finna det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
