Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
lilla Sjiil uppfylld mail ljus och kritl
Trang rätta frukter lxiii-al
Utsä i mig Din andes säll,
Att jag må bli slet goda träsl.
som blod ooli blommor drifter-.
0. gik att jag till Ditt namns kris
sär kargt och sen i paradis
EU planta skön förblifver.
Ja till Din lustgård utvälj mig,
lien fägring-, sommarn liar sk Dig,
clalisü min sjiil förlänat
så sltnll jag Dig, Din ära blott.
lii-ml iin i likret blir min lott.
Hör, aali elle evigt tjena-
Soluppgången.
Midsonmiarafton bädo Frans och Johan-
na sin fader att wid inorgonsolctts uppgång
med honom fä bestiga det närbelägna berget,
for at( for första gängeii i deras lif se den
stråla-ide gudinnan uppstiga frän sin nattliga
bädd i den bläa sjön, som deströdd med löfdr-
klädda holmar utbredde sig toid bergets fot,
och sträckte sig ända i blånande fjerran.
Fritz och Helena sprungo omkring pä
gärden och lekte "natthugg," medan de begge
äldre barnen med fadren samtalade om mor-
gonens särd. Knappt uppsnappade Fritz nä-
gra afbrutna ord om den uppgjorda planen,
förrän han flämtande och warm kom sprin-
gande och med gröten i halsen bad att fä föl-
ja med, utaii att han wißte, hwart det skulle
bära af. Liten Helena war icke heller fen, och
först sedan de sätt löfte att fä följa med, wille
de weta, hwart färden gällde. Helena klappa-
de ihop händer11a, och Frih hade sånär gjort
en kullerbytta, dä han hoppade ptl ett bett i
glädjen öfrrcr att fä "wara med," när solen
gick upp.
Hade icke språnget och tröttheten gjort
det« stl-nej minsann sömnen denna afton hade
hast magt att tillsluta ögonen pä de muntra
barnen, fä uppfyllde woro de af listiga före-
ställningar om den rosiga solglansen pä som-
maresio högtidsmorgon.
Först somnade dock Helena, derefter Frih,
sedaii han länge pratat i- sömnshrsel och flere
gånger hoppat opp i sin bädd, emedan han
fruktade att de andre skulle gä, och lemna ho-
nom hemma wackert sofwande i sängen. Slut-
ligen sos hela familjen i godaste ro-
Men göken derute war säkert rädd, att
han och hela naturen skulle förses-va sig och
sålunda gä miste om morgonens glans, och
derföre gick han icke alls till sängs, utan satt
och gol i ett träd, så att det ekade i berget,
och det ljöd, som om berget ropat: tom upp,
kom upp! Ängsknarren grälade som en gam-
mal knarrig täritig, som icke sär sömn om
nätterna, utan gär omkring och fnustar i alla
knutar. Tuppen, den tog pä sitt ena den med
huswudet under tvingen en liten lur, men wid
första morgongrhningen galade den till, så att
göten blef med öppen mun och ängsknarrea
tystnade twärtaf. Förräit tuppen hunnit för-
noa sitt morgonrop, kom gamla rotgubben
nedtacklande frän fähuöskullen, der han pläga-
de sofwa de warnia sommarnätterna, och wäckte
fodren med en sagta knackning pä fönsterru-
tan. Fadren gick äter att wäcka barnen, och
aldrig hade de fä hastigt sätt kläderna på sig,
som nu i den nordiska sommarens ljut-fest.
Det Ivar ock en herrlig morgon. Lätta
windar sprungo fram frän sina nattliga göm-
ställen, krusade fä fint den bläa wattenytan,
och strömmade sä salta emot de ntgäende, sons
en huld slägt as Gads lifwande ande. Berg
och dal ångade af fröjd, och lätta dimmor ste-
go som rötoffer upp emot himmelens blä·
Den lilla bäcken brusade ock, fä att det hördes
i morgonens stillhet, liksom ocksä den icke wille
wara stumm inför Gads ansigte, dä hwarje
fägel sjöng Hans lof, och hwarje blad darra-
de af hänryckning, hwarje blomma öppnade
sitt hjerta, och hwarie träd utsträckte sina ar-
mar till bönoch till rack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
