Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
menniskor se utz men nu kan jag omöjligeni Det war en wär, just när träde-i begynte
underlåta att gifiva Edet, mina små läsare spricka ut, och marken bli grön, och tusen tu-
och läsariiiiior, ett litet porträtt af min lilla sentals foglar efterkomma frän söderii jubland
älskliga Greta Mait kunde för ingendel se pä och sjungande och barnen spiungo ut och glad-
Greta, att hon lidit nägoii nöd, hon war eii Fde sig ät tvären och fåglarna, just dä när allt
liten ser och "trindlagd" figur, med ljusgult war glädje och lis och fröjd, dä kom Gretas
här, soin jag, om jag wore poetisk, kunde kalla sorgedagar, och i sanning, det war tunga da-
"gullgnla locka;’« men som jag är ingenting gar för wär stackars Greta, ty hennes enda
mindre än poetisk, och deßutom precist säg, att stöd, hennes glädje och allt, hennes älskade
nonan när ej ivar lockigt, och inte heller gull- moder hade leiniiat henne, och gätt bort, bort
gult, så måste jag wäl säga säsont det war, från alla lidanden och sorger, frän all nod och
att Greta liade ljusgult här, ett par ljiisblä elände, till ett annat, ett länge efterlängtadt
milda ogoii, och fastän hennes näsa war litet-bättre lif. Hoii är lycklig, mycket lycklig men
triibbig och hennes mun litet för bred, silhwad skulle nu blifiva af Greta? Greta, den
tyckte ätmiiistoiie jag för min del, att Greta lilla goda glada siitkaii, satt nu alldeles ensam
ej alls säg illa ut, hon säg sä hjertans god och öfivisrgifiveii wid sin döda moders säng,
och glad ut, ja jag wille nästaii pästä att hon och siaren heta tärar sköljde hennes friska kin-
war wacker. Meii jag lemnar nu den saken till der. och hon gjorde sia ficii girig efter annan
ert eget bedömmande, och hoppas att J skolen den feägaii, "«hwait skalls .-·.i; niga wägen hivad
haswa samma smak, soni jag. hivad stall nu blifwa af mig?" under södaiiii
Men hurudan war dä Gretas moder? tankar wakiiade i hennes minne hivad hennes
menen J, att hon liknade Greta? kanske hade moder fä ofta sagt henne, att "Gud är de Fa-
ockfei hon nägongäng warit en liten "trind-lderlösas Fadrr," och "att han aldrig ofri-regis-
lagd" Greta, ty Greta hette äfwen hon, men äiver någon, som häller sig till honom« Deh
nu, huru säg hon nu ut? O! nu war hon-Greta föll ned pä sina knän och bad, hennes
inte fet, nej det skall Gud weta att hon intejnioder hade ej heller glönit att lärd henne
war, hon war mager och blek, och hennes an- sbedja, och när hon steg upp, stig man äter en
sigte wittnade om att hennes lif ej warit detyskymt as den förra glädjen i hennes förgråtna
gladaste, nej säkert, säkert har hon lidit mycket, l ögoii. Dch sei gick Greta ut, derute war allt
men hivad hon lidit, det wet Gud och hon sä gladt och wackert, det mai- för Greta, som
sielf, wi weta det ej. Gud wet huru mången om blommorna och träden och fäglarna och
dag hon suttit raid sin nians siukbädd utanjallt hade sagt till henne-, "sörj es lilla Greta,
bröd för sig och de sina, Gud roct huru män- sörj ej sörj ej, deruppe bor en sä god och kär-
ga as sina käraste hon bäddat i jorden, ja ja, leksrik Faber som sörjer för oß alla, han skall
soni sagdt är, roi weta ej, huru mycket Gretaslej heller glömma dig." Qch Greta trodde hwad
stackars moder lidit. foglarna och träden och blommorna sade, och
Men huru kunde dä Greta wara fä glad hennes lilla ansigte ljusnade allt mer, och sä
och nöjd, dii hon hade ett fä fattigt hem, och gick hon bort med hjertat fullt af hopp.
i detta heiii sin stackars gamla bleka moder? Sedan komma till Greta goda menniskor,
Ackl det roar just denna bleka magra moder, som sörjde för att hennes moder bles begraf-
just hon soni lidit sil mycket, som lärt Greta men. Men hivem skulle taga wärd om Greta?
att wara fä förnöjd, och ett förnöjdt hjerta hivem behösde henne? hwem hade räd att för-
gör menniskan glad, och derföre roar ocksä sörja henne? Det fanns wäl menniskor soni
Greta fä glad fä glad, och hennes moder warhade tillgångar nog, men dessa wiste ej af
äfwen glad, och Greta och hennes« moder woro Greta, kanske fanns det ocksä någon sam ej
nihcket mycket lyckligare i sitt fattiga hem, än wille weta af henne, och de som wißte af Greta,
mängen som sitter i öfioerslöd med ett oför- de som begrofnio hennes modet-, de woro fat-
nöjdt sinne. tiga, de kunde ej försörja henne-
·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
