Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
slott sä, som barnen egnar,
Vi helt uppå Dig tro —-
oab lägga våra Syntier al«
Ocit ta elen tröst, Ditt ortl oss gaf.
Vär Kejsare — anm drag-er
För- ollt sitt land kar-sarg —
l särskilrlt hägn Du taget-,
Var Dn klans starka borgl
klan tror på Dig. som jag Hoa tror-.
kost Jsg ök liten — klan så Star.
Moa infot- Dig rl alle
Pat-le iro lii-ta ssnü —-
Vi eleker neder-kalla
Uti en krets också —-
Allt folie samt meei vår Kejsore —
Ocie små och stora till Dig bo-
0 Gua, som skapat grandet
Oah vet-letar utan tal,
sjelk värna detta lancietl
Så görs ass intet qval.
Dä hvilar tryggt — i bästa ban-i —
Ditt trogna folie —- värt sköna lantl.
Jos.
Gn Sjöbatalj.
Atte, hwad gör du i ärtlandet?
—- Iag söker linje-stepp, mamma.
— Liit bli att trampa ned sängarna.
—- Jag är strax färdig, mamma. Nu har
iag 20 liniestepp och 15 fregatter. Jag me-
nar det stall förslö. Koi-vetter och kutterbrigg
gar nappar jag i förbigående-
— Kära Atte, hivad har du för dig?
—- Jo mamma, en duktig flotta blir det.
Arthur kommer till bryggan med sia flot-
ta, och sii blir det batalj-
— Fall bara inte i siön. Kom ihåg att
du har dina nha stöflar ps dig.
— Ja mamma.
Nn satte sig Atte att göra sin flotta, och
det gick flinkt, ty nFl hade han att rispa opp
artstidorna, och Köißmaja hade gifwit hona-ii
en hel låda asbennna fosforstickor, som rötat
ta eld på kölsspiseii. Deraf blesrvo ypperliga
roddarbänkar. Liniesteppen hade fora twät-
-
trän i midten, fregatterna hade tre, kornetters
na och katta-briggarna hade twä, men kants-i-
slnparna hade bara en sticka. Amiralsteppet
thette Ornien Leingc, oa) dernast wore Styr-
björn Starke, Jlmarinen, Neptunus, Dunderbas
och Tnsanpinnar de största och pråktigaste far-
Itygen. Meli de små woro ej heller- att förakta.
JDer woro thgan, och Loppan, och Krain-
«ten, och Haggai-in och Muntergöken, och Bad-
darn, och Kiippae-1, och Hill-fast, och Gripen,
och Fistmcisem och Girsen och många andra
nnutwardiga fartyg som man ej sä noga kan
minnas. Den allraminsta af alla hette BV-
tingen, och han war en liten kanonflup, gjord
af den allraminsta artstida som fanns nti ärt-
landet. Men han war icke ängslig för det.
Han bar flagga af ett grässtrå, liksom sielfwa
amiralsteppet, och twei kanoner förde han , en
i aktern och en i förn, af lagom stureti gräs-
lös.
Nu war flottan i Hön. Godt och wäl,
men hivar skulle man få besättning? Ia det
bltf ett smått bekymmer-. Först gjordes försök
med flugor som doppades i sidle, så att win-
garna blefsvo mäta. Och så länge tröpo de
bara och flögo intet. Men det roar en lätt-
färdig och trolös besåttningz knappt woro win-
garna torra, innan flugorna gåfrvo krigstjen-
sten på bäten och rymde sin tos.
Sedan fsrsökte Atte med sina metmastar
ioch tänkte utnämna en stor daggmask till ami-
ral. Men det war en krånglig och slingrig
besättning; knappt war amiralen ombord, in-
nan han fick lust att Ilifwa på steppsrelingen,
«och sei kantrade hela Ormen Långe. Det dug-
lde allsinte, amiralen blef afsatt, och hela bes
fattningen dansades af.
Till sist hittade Atte på räd. Nora stran-
den i skogsbacken war en stor myrstack. Der «
behöfdc matt ej annat ärt sticka fram en käpp,
wips war den genast fnll af krypande folk.
Frän käppen fingo dc krypa i steppen, och så
sick hwart skepp sin besittning. Nu war det
ei heller ondt om stora bruna myror, som
woro paßlige till ofsieeeare, och den största af
alla dlef amiral, som rätt och billigt war. Det
kvar en arbetsam besåttningz stada att office-
rare och matroser hade fä litet att göra. Ett
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
