Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
qwickt folk war det, flinka i benen, och icke norna, ropade båda, och så hade de hivar sin
rymde de bort, de kröpo bara på relingen och messingskanon på stranden, laddad med hårda
tlefwo iroanterna och såga sig omkring, ochlärter. Passa nu på —- bum — paff! Så
nar de begrepp att wattnet war rost-, så tänkte-smällde det på engång, Attes kanon mot Ar-
de: hoppa inte dit, Wetterblotni thurs flotta, och Arthttrs kanon mot Attes
Ändtligen kom också Arthtir med sitt slot- stotta. Jo der war narri borta. Ärterna
ta. Deii seglade med förtig wind fråti stran-ihweno öfwer wattnet och slogo ned midtibland
den inidtemot och samlades efterhand i en li-«flottorna, och der blef ett nederlag som war
ten wik, som kallades Ärans grund. Arthurs märkwätdigt att se. Dunderbas sjönk som han
flotta war naftan dubbelt så stor, nära hun- gick och stod, Tufanpinnar fick hål i botten,
drade fartyg, och det af alla möjliga sorter. och Styrbjörn Starke, så stor och stark han
Arniralskeppet hette Wellington och war gjordt war, blef skjuten i små smulor-. Jcke stort
af en förskräckeligt stor bondböna, med sex bättre gick det i andra flottan för Napoleon;
twärträn, master af grässtkåii och flera flaggor dec såg man bara masterna stå opp ofwanför
på hivar mast. De andra woro gjorda somli- wattenytanz Leopatd blef skjuten twärt af, och
ga af stora sabelärtstidor, somliga af wicker Lejonet miste swansen. Men båda amiralitets-
och somliga tillochmed af tursta bönor. Mån: pen stodo ännu helt tappra och ostadda, och
ga namn hade de, som ingen kan minnas, men hela swännen af små fartyg hade ej lidit myc-
så mycket ar wißt, att der fanns ett som hette ten skada. Segern roar oafgjord.
Napoleon (det war en sabelärtstida), ett hette Fyra wi af engång till? ropade Atte helt
Sultan (det roar en turst böna), ett hette Au- ifrig. Tror dit jag år rädd? skrek Arthur i
sterlitz, ett hette Leopard, ett hette Gamm, ett sin tur. Och så smällde det — bum — paff!
hette Owen, ett hette Tigerst, ett hette Lejonet, och det war ett grymfasellgl skit-tande, så att
ett hette Amfion, och hivad de alla må hetat. ;pigoriia, som klappade kläder på stranden, af
Små fartyg woro der också många ibland.lförstrcickelse fällde tlappteäden i sjön. Vch en
Der woro Grimasen, Grimaldi, Strapnos, stor förödelse blef det. Attes flotta led mindre
Teittingem Syltfoten, Hallonmasten, Filuren stadaz Ormen Långe fick en tula, men stod på
och Lappawant. Och det minsta af alla hette sig ändå; Jlmarinen blef illa tilltygad, och
spytt, Muntergöken plumpade till botten med hela
Hwad folk har du till besåttnitig på din besättningen· Wårte gick det med Arthurs
flotta? frågade Atte. — Swarta myror, swa- flotta. Sultan blef massakrerad, Gamen kan-
rade Arthur. — Det är bra, sade Atte. Jagitrade, Grimaldi och Tåttingeii stjötos i små
har bruna på min flotta, och när smarta vchjsmnloy och Wellington sick en kula i sidan på
bruna myror träffas, så slåß de. Hwem ljarqbondböiian, så att torndyfweln började bråtar-
du till amiral? — En torndyfwel, swaradelma och ämna sig bort. Mcn det halp icke-
Arthur. — Det är bra, sade Atte. Totndpfs lNu blef det sintring, båda flottorna råkade ,
larne töra alltid hufwudet i wäggen. Thwarandra i luftven, de bruiia myrorna -·«·Z«n-
Tu tu tu! nu blåstes det till batalj, och föllo de smarta, Loppan och Krabaten changde
båda flottorna seglade mot hwarandra, menlsig fast wid Austerlitz och drogo det med sig,
innan de träffades, blef det ett stinkande. Först Fistmåsen och Girsen brottades med Filuren
gick det löst med rofböösoe, men der måste sig- och Hallonmasten, Syltfoten blef kiillslagen af
tas bra, och icke blef der« stor skada gjord. Baddarn, medan Klipparii och Hållsfqst wä-
Myggan sick sig en kula, så att hon kantrade, gode sig ihop med sjelfiva Wellington, Torn-
och Ornen begynte låta, så att myt-matroserna dyfweln förswarade sig som en hel karl, hast
i största hast keöpo upp från kajutan och sattewar icke ängslig på sjön, men når Orinen Lån-
sig allt sivart i masterna. Hurral strek Atte. ge med den steka myramiralen också började
Hejsam ropade Arthur. ansätta torndysweln, då war det nära att bara
Nej nu är det bäst att roi fyra af karms-till botten med hela bondbönan. När mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
