Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
s
Uppfinningen af Angncaschiticr.
lForti’ och slut se. N:o W.
J sitt nittonde år gick Watt i lära hos
en mekaniker i London, hwarifrän han begaf
sig till Glasgow, och blef sedermera anställd
som mekaniker wid Universitetet i Edinburg.
J Universitetets samlingar fanns"en modell
till en äng-nachin, hwaraf man begagnade sig
till förklariiig wid föreläsningar-. Donna ma-
chiti ivar ur gäng, och man uppdrog ät Ja-
mes Watt att ställa den i stick. Watt löste
denna uppgift till allas tillfredställelse, och un-
der sin sysselsättiiiiig med deß iständsättaiede,
kom haii underfund med felen och bristfällig-
heterna i inachinens sammansättning-
Jfrciii denna stund ivar hans hcig helt och
hållet wäiid rit förfärdigaiidc af ängmachiney
hwilka han anwände ivid jernwerkeii nära Birg-
minghatii, der han ienitc sin kompagnion Ma-
thias Boulton anlade åtskilliga fabriker, ilnoils
la alla lingan amnändes som drifkraft. Sä-
lnnda war James Wattfdeti man, som löste
cl · . ..
, , s I» , .-i,
,,,",-« ·, -J–, - -I–·
den stora gåtans, och som först begagnade äng-
kraften for praktiska och industriella ändamål-
Sedaii smärigheterna engång woro öfwerwung
na, har man nu ängmachiner i hwarje land,
Watt dog 1819 83 är gammal pli sin e-
gendom nära Virgininghaim Hans tacksamma
landsman ha till hans minne upprest en bild-
stod af marmor.
Helena, som måstoe rita sitt bröd med
tatar.
Du blef, min unge läsare, för icke längei
sedan införd i en liten faniiljckrets, bestäende
af far och nior och fyra syskon. Det roar
Frans och Johanna, Fritz och Helena. Du
känner dem således, och minnes helt wißt, att
wi seigo dem sist pci berget wid siön, betrak-
tande solens uppgång pci midsoinmarmorgos
neu. Dä Ivar det gladt och fridellt i allas
hjertan, så gladt ock så ljust, som sjelfwaste
midsommarsoleno milda sken. Och — nu, hur
war det nu den 1:sta Augusti?
Solen sken lika warm, himlen war lika
klar, foglarne siöngo lika gladt, och dock roar
l:sta Augusti en sci ängslig dag. Ack, det roar
fä dystert och sci mörkt i Helenas hjerta, och
detta mörker,,det kastade sin skugga äfwen öf-
wer hetiters närmaste. Hwad fattades wäl da«
sden lilla Helena? Hade hennes syskon förtör-
·nat henne? Hade hon söndrat någon dyrbar
.leksak? Sörjde hon öfwer förlusten af far eller
lmor, syster eller bror? O nej, Helena sörjde
söfiver förlusten af sin samwetsfrid,Helena hade
Ybegått en insår synd.
Ia, min wän, Helena war blott sex är,
·oel) dock — hade hon redan gjort ett brott —-
det war icke en liten förseelse, det war ett stort,
ert fult, och ett straffivärdt brott.
Helenas fader hade nemligen strängt för-
lbjndit alla sina barn att smaka af bärena i
Iträdgårdcn före den 1:sta Augusti, då de blif-
lwit mogna. Detta hade han gjort af kärlek
«till sina barn, th om de fätt äta omogen frukt,
isei hade de säkert, som många andra, blifwit
isjuka och kanske dött, hwaröfiver den gode fa-
dren bittert hade gråtit. Fadren hade alltsci
förbjudit dem det, och makade uppmärksamt
öfwer att hans bud icke öfwerträddes.
Wißt war det för de stackars barnen bra
och fördelarnas af de samma ha wisat sig ivara«päkosta11de att-ej fci smaka pä ett enda bär-
oberäkneliga. Kanste skola wi wid ett annat! dei de sägo de wackra hallonen och de ymniga
tillfälle literkoiniiia till samma ämne. winbärsklasarna rodna, och krusbären gulna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
