- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1854 /
146

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

Ocli slutligen i lcrnlilmn mon dig sänder-,
Att frätas ni de glupska djurens tänder,
Nej, sleönure ocli bättrcz iir elen lott,

Ocli rilenre iin elin, som jng ltnr sått.

ifrån min liiijd jag ser på dalen neder,
som ödmjukt kör min blielc sin sleiinliet breder-,
cell insjiin rullar sig invid min sot

0el1 tar i munter nig min bild emot.

cch trastens gång sota nyss dit liiinryclct hörde
Piir mig dctt var, kör mig lian tungan rörde.
Ju, det är visst. ty nnmn lian as mig liar
Oeli tnlltrnst lieter lian i alls dar.

sjelf vinden som i Stormen ofta bruset-,
Lilet ande-sång i furuskogen susat-.

lllen ok mnrstsm mon sköna master gör,
0oli ut på lii-sven sturlta skeppen kor,

lid menniskorna gläds i sina sinnen

Oeli hemta älvar baki-en många minnen.
Illen stundom giir msn al? mig stors slott,
Oclt då jag prolet och fägring skådar blott-
Ur granna leronor ljusen stråla Klara,

Oeli menniskorna svänga sig så rara

På tå ooli lelscle i dansens lii-irisar Kring»
Oclt göra språng och taga uti ring.

Visst är jag herlig —- det enlsvsr lenn märk-,
0cl1 stora ting det iir som jag lesn seriens-
Men ödmjukt gräset livislcade till svar-

eÄk Gud som du jag sil min styrka list-,

«0cli iir den mindre mig det smärtar krigs,
TF oele på mig jtt ser Gads kaders ögn,
Ocli mången blomma blir jag i min samn,
alsörgiit mig ej,o ocli många ljusr- namn.
0eli menniskornki jag visst siren gläder-,
Ty livar ocli en förnöjd på ängen triiderz
Jsg kyller ock den plats som Gnd mig gett
lllcn ytvss vill jag ej på något- sätt.
Det lilla som det stora liar sin styrka
Blott i elen män dot ret att gikrarn dyrks-,
Men liiigmod pliigor alltid gå förfall,
Ocli krossas ser man mängentviildig talla-
lcnsppt hade gräset livislcat kram de orden
Dsi mörlea moln sig slöto omkring jorden,
Ocli åskan ljöd oeli blixtar sköta kram,
Oeli splittrad köllden stolta kurens stam.
kis-gusta-

Hallonmosten.

cln Sag.i.

Hu! strek Therese-

Fhl skrek Aina.

Hwad nu? skrek stora syster.

En mask! skrek Therese-

Pci hallonet! skrek Aina.

Slci ihjäl honomi skrek Lorenzo.

Och så mycket wäscti för en stackars liten
mask! sade stora syster förtretad.

Ja när wi rensade hallonen, sade The-
rese . . . -

Sä kröp han ur det’allrastörsta, sade Ai-
na

Och om nägon ätit det hallonet, sade
Therese . .

Sä hade han fcitt masken i mun, sade
Aina . . .

Nci hivad sen? sade Lorenzo. ·
Sä hade han ätit masken, sade Therese.
Sä hade halt bitit ihjäl den, sade Aina.
Kantänkal sade Lorenzo.
’N1i trhper han pci bordet, sade Therese.
Bläs bort honom, sade stora syster-
Trampa ihjäl honom, sade Lorenzo.
Men Therese tog ett liallonblad, sopade
masten helt warsanit på bladet och bar honom
ut på gärden. Dä märkte Aina att en sparf
satt pli planket och lurade begärligt pli masken.
Strax tog hon bladet med masken uppri, bar
det till skogen och gömde det der under hallon-
buskarna, sci att icke den illpariga sparswen
kunde hitta maskens gilmställr.

Ja hivad är det widare att berätta om en
zhallonmaskY Hweni will lägga twä strci i kors
lför en slidan liten stygg best? Den som blott
singe bo så wactcrt som han, i en sådan friskt
doftande mörkröd stuga, långt borta i den ty-
sta skogen, mellan blommor och gröna blad!

Nu war det ncira middagen, och sci öto
alla till middagen hallon och mjölk. Men strö
lagom socker uppri, Lorenzo, sade stora syster-.
Nu stall du.weta att socker är dyrt under kriget.

Strax ester middagen sade stora syster:
Ia nu ha wi ätit opp hallonen veh ha ingen-
ting att solta till wintern. Hwad det wore
skönt att nu ha nvci korgar fulla med friska
"bärz dem skulle roi alla rensa i afton, och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1854/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free