Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
morgon skulle roi koka deni i den stora malm- längre i astonsolslenet, fägmrna begynte flyga
grytan, och sci skulle wi grädda plattar rill ar- hem till sina bon, och daggen föll. Slutligrn
betslöir, och så skulle tvi äta deiii med hallon- gick solen ned bakom tallarnas toppar-, och det
spjkg blef helt smalt och skumt i den stora skogar-
Konn så gä« wi i skogen att plocka, sade-Flickor11a blefwo ängsliga, men gingo ständigt·
Therese. widare feanr oeh wäntade att skogeie skulle blif-
Ja det göra wi, sade Aina. Tag du den
gula korgen, sa tar jag dm gröna.
Gä ej rvilse orh kom ioaekert hem till amal-
len, sade stora syster-.
Helsa hallomnasken, sade Lorrnzo gäckatlde.
Nästa gäiig jag träffar honom, skall
iag ha den ära-i att äta ovp honom-«
Nn gingo Aina och Therese till skogeti.
Ack det Ivar sä wackert, sa« herrligt! Wißt roar
det hesa-ärligt ibland att klisroa öfrver kullfall-
na träd och fastna i qwistarsia och processa
med enrisbnstarna orl) duellera med myggorna,
men hivad gjorde detl Flickerna klefwo raskt
uppå med uppskörtade klädningar, och sci kom-
mo de längt in i skogen.
Här war godt om kräkbsm blåbär och
hönsbär, men ondt om hallon. Flickortia gin-
go allt längre och längre, och slutligen komma
de . . . nej det kan ingen tro . . . de komnro
till en hel skog af hallonbnskar. Här hade
fordom warit skogseld, och nu hade här wuxit
hallonbuske wid hallonlmske sas längt ögat kun-
de se. Och hivar buske dignade till marken af
de största mörkröda mogna hallon, sci att deß
make till rikedom på bär ännu aldrig warit
funnen af troä uppskärrade bärplockerskor.
Therese plockade, Aiiiir plockades Therese
ät, Aina ät. Om en liten stund hade dc kor-
garna fulla. Nu gä wi hem, sade Aina. Nej
lät oß plocka ännet litet mer, sade Therese.
Sri ställde de korgarna på marken och begynte
att plocka i sina förkläden, och det dröjde ej
länge, fä woro ocksä förklädena fulla.
Nti gä wi heni, sade Therese. Ja nu gä«
wi hem, sade Aina. Bäda flickorna togo sin
korg i ena handen och höllo upp förklädet med
den andra. Och så begynte de wandra hemåt-
Men det war lättare sagdt, än gjordt.
De hade aldrig warit så långt iden stora sko-
gen förut, dee funnoä inga mägar och stigar,
och sci märkte de snart att de gött rvilse. Det
ivärsta war att trädeiis skuggor blefwo allt
Iwa stut och röken synas frätt deras hem-
När de fä gätt en lång stund, blef det
mörkt. Dc kommo nu frain till en stor slätt,
sbewuxen med buskar, och när de sägo sig om-
lkring sav mycket de knnde i mörkret. märkte de
satt de hade gått i en stor rund ring och att
fde åter befnnno sig bland de många sköna
fhallonbuskarna, der de plockat korgarna och
J,förklädena sulla. Häe satte de sig alldeles ut-
jtröttade pli en steii och begynte att gräto.
Jag är så hungrig, sade Therese.
Ja, sade Aina-. Ack om wi nu hade här
twä duktiga smörgåsar med kött upps-
Soiii hon sagt det, kände hon någonting
-i sin famn, och när hoie tog derpci, war det
sen stor smörgös på knäckebröd med fägelstek
uppö. J detsamma sade Therese: det roar be-
synnerligt; wet du jag har en smörgås i min
hand.
Iag har ocksei en, sade Aina.
äta din?
Det törs jag wißt, sade Therese. Ack den
som nn bara hade ett godt glas mjölk-
Sone hors sagt det, kände hon strax ett
stort glas mjölk mellan sina singrar. Strax
derpä sade Aina: wet dn, jag har också ett
glas mjölk i min hand. Det är alltför besyn-
nerligt.
Emclleetid, efter flickorna woro sa hun-
griga, åto och drucko de med god aptit. När
det war gjordt, gäspade Aina, sträckte ut ar-
marna och sade: ark den som nu hadeen mjuk
säng att soswa util
Knappt war det sagdt, innan hon kände
bredwid sig en sin mjuk säng, och detsamma
märkte äfweii Therese. Flickorna tyckte det
wara mpekes förunderligt, men sömniga och
trötta som de -ooro, tänkte de ej mera det-pri,
utan kröpo i baddarna, läste sin aftonbön och
drogo täcket öfror hufwudeL Det dröjde ej
länge, så woro bada i Ankku Mattis rike-
När de waknade, nod solen redan högt
Törs du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
