Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Följemde morgon begaf sig Alexatider sjelf,
beledsagad af sitt förtrognaste tvärt Husais-
tion, i drottningens tält.
siade sig på knä för den wackrare Hesaistion
isbrmodan att det wore konungen. Eii af
hossolket upplyste henne otn mißtaget och hon
skyndade att hos Alexander göra sin utsagt-
Alexandee smakade: "du har icke irrat dig, th
denne ar ris-vete en Alexander." Han tog Da-
rii spader gosse på siii arm och kyßte honom·
Barnet slingrade oförskräckt sin hand omkring
Alexanders hale- Rörd sade konungen till
Hefaistion: "Oiii dock afweit hans fader wore
få sinnad!
Scidaita drag af ädeltnod hafwa gjort A-
Sishgambis kass
Sedan Aletatider genom offer och tampa-
lekar tackat gudarnc för deti erhållna«segern,
satte han sig med wäpnad hand i besittning
af de städer och provinser längs medelhafskns
sten, som lhdt under persisk spira. De flesta
öppnade för honom friwilligt sina portar. Då
hart intagit den foenitiska siöstaden Sidon,
uppdrog han åt Hefaistion att gifwa denna
stad en wärdig konung. Hesaistioii wille lem-
na denna wärdiglset åt en medlem af en för-
nam familj, med hwilkeii han förtroligt um-
gåtts. Men hum sörwåiiad blef icke Hofmä-
ltion, när sönerne i detta hus förklarade, att
lenligt deras lag blott en ättling af kungliga
huset kunde sväljas till konung Han öfwer-
lerander berömdare, air hans lysande segrar llemnade nu åt dem walet af regent inom den
och enligt Sishgambis intyg, wärdig herrenltnngliga familjen. De föreslogo en wiß Ab-
wäldet öfwer Asien. Furstinnorna lefde ock dolonhmns såsom den wärdigaste, hwilken
midt uti macedonisia lägret trygga såsom uti wisserligeti war af kunglig bord, men genom
ett helgadt tempel. scoutingens moder beinöt-Iolyeka hade råkat i sa torftiga omstandigbeter,
tes af Alexander med en sons wördnad och att han maste lifnåra sig genom arbete i sta-
ömhet, i det han förekoitt hwarje hennes be- dens trädgårdar. — Han lefde nöjd ivid sitt
garan, och gaf på hennes förbön förlåtelse åt arbete, utan att lhßna till det wapendån, som
sterc per-sista höge, hwilka hade ådragit sig genljöd i hela orienten. Så mycket mera o-
betts vtmd wantadt roar det för honom, då Hefaistivn
Hade Alexaiidcr förblifroit sådan, och hade och de ädle hnglingarne, som bnro kronan och
han äfwen framdeles warit herre öfiver s g s els, dett kungliga manteln, tradde till honom i
så skulle hast icke blott af sin tidsålder ansettofträdgårdem der han war sysselsatt med att
som en mensklighetens svalgörare, utan äfivelt
af efterwerlden som mönster af en wis och
dvgdig regent. Men thwarr tjenar äfrveti hans
lis font betvis derpå, att det ar lättare att er-
ösra städer och besegra nationer-, an attbe-
herrska sig sielf, och att wid lyckatts gunst bi-
behålla ett ödmjukt och ädelt sinne. Ju högre
lyckan upphöjde honom, ju oinskränktare hans
niagt bles, deß mindre igenkänne tvi Alexan-
der, sådan han fornt war. Hans förra blyg-
samhet öfwergick till småaktig fåfänga och o-
måttlig stolthet, hans ädelmod i grymhet, sotn,
retad genant motstånd, skonade icke ens hans
bäste männer. Deu förr så måttligt ynglin-
gen öfwerlemnade sig nu åt bordets och winets
njutningar, och antog Asiaternas yppiga seder.
Dock bibehöll Alexander ännu alltid drag af
sitt förra ådelmod, men detta wak icke mera
hans wäsende och karaten-. det vroar endast
spridda fragmentet af hans förra sinnelag.
rensa ogräs, hetsade honom som konung, och
dådo honom att utbyta sin smutsiga rock emot
den kungliga drägten, vel) att intaga den plats,
som tillkom hems bord och hans kättskaffenhet,
men att derivid också icke forglömma, ifrån
hwilket stånd och till hwilket stånd han blifwit
upphöjd. Först trodde Abdolonhmus att de
gäckade honoiii och undanbad sig ett stamt,
isatte war kränkande för hans fattigdom. Slut-
;ligen öfwertygad om sanningar af deras tal
mottog han den kungliga kronan.
Detta wäekte mången rik och ansedd per-
sons afund, och gaf anledning till många stel-
digheter, hwilka kommo ända till Alexanders
öron. Denne kallade Abdoloiihmus till sig.
Han kom med en wärdighet, som satte sielfira
Alexander i förvåning, och då Al. betraktat
honom, sade han: "Säg mig, hur har du inn-
nat bära sitt förra armod?" "·Gifwe himlen,"
swarade Abdolonpmus, att jag med lita gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
