Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
mod kunde rara dels höga wardighet, som dn-
älaggt mig. Dessa ljander woro tillrackliga«
att gifeva nlig mitt dagliga bröd, med fri be-l
hof war jag aldrig fattig-« Alexander fannl
behag ihonom och utrvidgade hans landamaren.
Redan i Tyrus, som 7 månader motstod
Alexanders belägringökolist, lat han mycken
grymhet föröfwas, 8,00l) itu-vänare dödades och
30,000 skildes till slaflvar. Jfrcin Phoeniciens
begaf sig Alexander till Aegyptem som trött·
lvid persiska oket mottog honom som räddare
och hämnare. Linnu icke nöjd med äran af
så mänga eröfringar, sträfivadc Alexanders djerf-
rva ande efter en glans, som skulle ställa ho-
noni i jemnbeedd med de på deli tiden dyrka-
de gudomligheter.
Djupt uti Libyens sandöknar låg Jupiter
Antinoan tempel, som war berömdt genom sitt
urgamla orakel. Dit wille Alexander begifwa
sig, för att feliga det wisa oraklet om de öden,
soni widare wantade honom och hans här —
mm ock, som man säger — för att låta för-
klara sig för en gudason. De faror, för hwil-
ka de dit resande karavaner warit utsatta, ge-
nom brist va wattell eller de wid stormwäder
inträffande sandluvirflar, afskrackte icke den ma-
eedonifka kungeli. som deßutom wißte, att Kam-
bvseö, Persiens andre konung, wid ett sådant
tåg förlorat 50—tuseli man, utan att nä inci-
let. Alexander begaf sig af i spetsen för sill
bar och öfwerwann werkligen alla fientligheter-.
Ett ymnigt regn wederqwiekte hären, döi den
wandrandc pä den glödande sanden, war nära
att försmägta. Kolumen till templet helsadeö
Alexander af presterne- som Jupiters son, och
oraklet swarade, at: herrarvaldet öfwer alla
folkslag wore honom besk-nd. Man kan wäl
icke tro att Alexander lvarit fä dåraktigt fli-
säng, att det smickrat nonom att kallas en
Jupiterson, utan blott att hall genom en sci-
dan cittrledning welat gifwa sig den betyden-
het, som war nödwändig för hans widare pla-
ner. Twertom berättar man att Alex. engäng,
dci han blifroit sårad, hade sagt till dem, som
smickrade honom med denna gudabörd: "detta,
J männer, är ötminstolie blod och ieke
Jchor, som dryper ifrän de saliga gudar-
nas blodsör.·’
Emellertid ilade Darius, medan Alexander
wandrade i Libyens öknar och wid Nilens myn-
tniug grundlade staden Alexandria, samlat
nya krasteri det inre af sitt rike, för att linne
möta sin fiende. DF Alexander förnam detta,
tågade han frän Aegllptell för att möta Per-
sernc. Under wägell erhöll hall underrättelse
om Darii unga gemåls död, som dukat under
för sorg, bekymmer och resatis besusärligyeter.
Alexander sörjde öfroer hennes död, och lät
med ståt begrafwa det kungliga liket.
Emellertid hade en trogen slaf, aniotes,
hemligen smugit sig ifrån det kungliga tältet,
för att underrätta Dariuö om drottningens
död: Wid hans ankomst bemärkte Darius re-
dan pö hans förstörda ansigte att han med-
förde en sorglig underrättelse. "Tala blott,’
sade hall till slafweln "jag är beredd pei allt,
tp jag har lärt att wara olyckligs dll kan in-
tet förfärligare förkunila mig, än min familjs
smälek." — Men dei siafwen öfroertngat ho-
nom om motsattsen, och berättade, med hwil-
ken aktning hans familj behandlades af seger-
winnaren, då förmandlades konungens sorg i
ett stilla wrmod. Han riktade sina ögon mot
himmelen och utropade med uppräckta händer:
"J gudar-, har jag någonsin anropat eder om
upprätthöllande af min thron, så gör jag det
nu sö mycket mera, för att som konung kunna
wedergälla Alexander för den wälgerning han
wisat, de för mig dyrbaraste personer i deras
olpcka. Skulles åter det sorgliga öde träffa
mig, att jag blir beröfrrad thronen, o, så lä-
ten ingell annan ätt denna ödelmodigz man
sitta pli Asiells thron."
Redan tidigare hade Darills erbjudit A-
"lerander antagliga feedöwilkor, hade lofwat ho-
nom allt land emellall Hellesponten och Ell-
frat, sin dotter till gemål och stora summor
såsom lösepenning, men Alexander antog alla
dessa anbud icke. "Jag enlottoge söt-ana an-
bud, om jag wore Alexander," sade tillochmed
den gamle Parmenioz "Jag ock," sade Alexan-
der, "om jag wore Parmenio," swarade Altr-
andec i medwetande af sin kraft och sin för-
intiga att efter sina planer ordna en hel werld.
Alexander rustade sig saledeötill den sista stri-
den med Darius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
