Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Pä Assyriens slätter mellan Arbela ochi
Gaugamela sammandrabbade begge härarne.
Per-sista härens war meingsaldt talrikitre, och mau
rädde dersöre Alexander. att nattetid angripa
sienden, men han smakade, att det "ieke anstod
Aleratider att stiäla segern," och lade sig lugn
i tältet till hwila-
Lksen afgarande dagen randades, och ännu
lag Alexander i sm djupaste sömn, dä fälther-l
sen krona. Alerander gick akt uppfoka honom,
men förnam rå irägeti att den olyckliga Da-
rius blifwit tillfångatagets af sin Satrap,Bes-
sus, som ställt sig i spetseii för en upprorisk
när, och hoppades att af det persiska rikets
spillror skapa sig ett sielfständigt rike. Alexan-
der ilade dag och natt för att upphinna och
straffa förrädaren.
När Bessus märkte, huru nära försonar-
rame redan nsoro samlade omkring hans tält-etc woro, ilade hast pä snabba hästar med sina
Parmenio gick slutligen in för att märka ko- följeslagare undan.
Men deßfärimian gästvo
uringen, otll yttrade sin förundran derofwersdesse wilddinr Darius flere stngn och läto ho-
att konungen sof, som om han redcm wore
wiß om segern. "Hurn skulle jag icke wara
det,’· genmälte Alexandre-, "hasma mi icke se-
grat, när wi nu ändtligm haswa siendete fram-
för oß, och ej mer behöfwa uppsöka honom i
odemarkerl·’ Qi hatt del-efter genom ett kort
tal uppmuntrat sina soldater, föl-dr hast dem
till striden. Den war blodig och mördande.
Darius, som satt i en hög tvagn, bles så om-
gifrven af fallna stridsmän, att wagnen ej kun-
de röras ur stället. Hari mäste kasta sig pä
en häst for att undkomma död eller sängen-
skap, och sly det fortaste han kunde. Hans
här grep äfrven till flykten och Alexanders se-
ger mar fullkomlig.
Dfivertygad att persiska magten nu ros-er
fullkomligt bruten, lät Alexander utropa sig
till konusig öfwer .Asieti, anställde till gudar-
nan ära praktfulla fester, och belönade sina
hjeltemodiga soldaters·tapperhet. I Babylon,
Susa och Persepolis faun hast omätliga siat-
ter, dem han dels utdelade bland de sina, dels
hemsände till Maeedmliem medan Darius gönii
de sig i det bergiga Mediens hufwudstad Ek-
batana. «
Alerander widtog nu åtgärder för att sam-
mansmälta sina europeiska och asiatiska under-
säter till ett enda folk med nya förhållanden
och en ny framtid för hwardera. Härutimian
lyckades han dock mindre, och hans macedonier-
knotade, dä de sägo konungen i persisk drägt
omgifiveu af en lysande hofstat äfwen antaga
persiska seder och persisk yppighet.
Ånnu lefde Darius i Ekbatana och hade
beslutit att förstärkt med Schterne och Kar-
duferne wäga en ny slagtning för sitt lif echs
noin ligga hielplös i sin tvagn. De främste
af Alexanders ryttare funno honom badande i
sin blod. Döende bad han dem om en dryck
sär att swalka sin törstande tunga. En ma-
eedonjer anskassade matten, och den olycklige
wederqwickte sig för sista gängen. ·’Win wän,’
sade Darius, "det är den högsta af mina o-
lyckor, att jag icke engäng kan wedergälla dig
din wälgernitlg, men Alexander stall wedergäls
la dig derföre, och honoai skola gudarne belö-
na för det ädelmod, han wisat min moder,
min gemäl och mina barn. Jag räcker honom
härmed genom dig min högra hand," och i
detsamma afled den i sin olycka ädelmodige
perserkungen. Strar derefter ankom Alexan-
der. Han blef mycket rörd kvid denna Styn,
tog af sig sin mantel och bredde den öfwer li-
ket, hwilket hatt sedermera lät bisätta i deu
kungliga grafwen (330 f. Chr.).
Alexander uppsökte nu den förrädiike Bes-
sus, hwilkcn han sann ide nordliga bergs-
trakterne. Hoa-lät gißla och afrätta honom
till straff sär mordet pä Darius.
Midt under sina krigiska bragder mar A-
lexander icke otillgänglig sär ömmare känslor-.
Holt fattade kärlek till den sköna Raxane, dot-
ter till en Baktrisk höfding, och tog henne till
gcmäb och öfeoergick nu allt mera till asiatiskt
lefnadstätt. Derigenom mätte mißnäiet hos
macedonierne, helst Alexander mot nägra af dem
lätit hänföra sig till handlingar, som woro
säkra tecken till Alexanders benägenhet för ett
despotiskt styrelsesätt.
Det första bedröfliga uppträdet af denna
art roar Philotas’ afrättning. Denne, en sork
till den widtfrejdade Parmeilio, stod ros A-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
