Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
tville jag ockss skämma ut Denne, och sade, att
hon tagit mina appel. och oet roar wißt icke
sannt, efter jag sself gaf dent ät lienncx
Hnrn kinede du saga så, min siicken du
som annars är så god? frågade fastern helt
fin-rodnad öfiver Klaras bekännelse.
Ja; är icke god, faster, swarade,
hedersamt-.
Fadren läske, huru Jesus sade till en skrift-
lärd, som frågat bonom, hwilket bud i lagen
roar det yppersta: "Du skall älska Herren din
Gud af allt ditt hjerta, och af all din siäl och
las all din håg och as alla dina krafter-, och du
snack safta viks Nasta sas-am dig skam
Klaral
Dessa ord gjorde på Klara ett djupt in:
tryck. Holt tanka-. detta att älska Gad af
.H.-«k afbrötoe de tegar sanitatanlse af fasjallt sitt hickta år detsamma sdvt det första bu-
s’·-.«k Anettes goda ioänneysom kommit för atrldestr det skall inga andra gudar hafwa for mig.
helsa ps.
Sedan de ömsesidiga helsningarnr woro
Undangjorda kvar samtalet wid kaffetoppen snart
i full fart.
Tnst satt Klara afsides; i rnmmetz och hör-
de "a de äldres tal, Eiomoftasi hörde holt
Gats-? namn iiiißbrukas, och lika ofta nästan
dikta-tas och hans fel förstoras.
aha då dessa, tänkte Klara, icke last Ka-
reteseci, eller är det kanske icke sci noga med att
hälla budorden, efter de göra samma synd,
som jag, och ändå säro så glada och ha sti roligt?
Klara höll redan på att trösta sig svid
denna tanke, då det ljöd i hennes inre- "Her:
ren stall icke låta honom blifwa ostraffad, som
Haris namn mißbratar."
Nei, sade Klara riter till sig sjelf, nej,
nej, "·Gud år en stark hanInare," men de Ina-·
ske säkert ha glöstit Tio Gads bud, efter dr
icke minna-; att Gerd hotar, att straffa alla
den·., som dessa buden öfwerträda . . . . men
jag, lnvad stall jag göra, hur skall jag tun-
na hjeloa det jag brutit, har stall jag undgä
Gltds straffs
Hola dagen roar Klara bedröfrvad, och
kunde med intet trösta sig, ehuru hon gerna
önskade att svara glad likasom förut.
Söndagsföresattserna.
Klaras fader svar en alwarsam och rättan-
kande man, som grena welat egna mera upp-
niarksanihet rit sin dotters uppfostran, än hons
trägna göromål medgåfwo det. Han hade der-
före lemnat henne är sin systers wärd. Men
nu roar det söndag- och dii kom han efter sin
toana in med posiillan i handen för att läsa
gedikan för faster och Klara, hwilta begge
ed uppmärksamhet hörde pa.
lMen hivad will det såga att älska Gud, hur
stan man wisa sin« kärlet till Gud, som man
icke set-? .
Ester slutad predikan gjorde Klara denna
frriga till sill fader-: hwad will det säga att
älska Gud?
Siri upp har, Klara, i Nha Testantentetz
Joh. l Episk. 5 kap. s o.
Klara läste-: det ar kärleken till Gad att
wi hälle Hans hud, och Hans bud aro icke
smöra.
Kärleken till Gred, sade fadren widare,
beskär säledes uti att hälla Hans bud, och det
sböre tvi göra icke blott af fruktan för straff,
utati af kärlek till Honom, som aldraförfk har
älskat oß.
Donna förklaring roar nog för Klara
Hoti beslöt nu att frätt denna dag begynna
att älska Gud och att hälla alla Hans bud.
Detta sitt beslut werkstallde hon ock redan sani-
ma dag, i det hon tog Bibeltt och läste i den,
för att uppfylla tredje budet. Det tvar icke
utan att Klara redan tyckte att hon börjat be-
wifa sitt kärlek till Gud, och kände sig nöjd
med sig sjelf, när hon låste sin aftonbön och
somnade i nattens ro.
» Foljande dagen kom en af Klaras dekan-
-ta, och bad henne eitsölja sig för att bese en
Panoranta. Klara gick genast atr bedja sin
.faster om lof. Men fadrm hade sagt att Kla-
ra ingenstädes finge gel utan att faster Annet-
te beledsagade henne, och nu war faster hin-
drad, och madret deßutorn blåsigt och kallt for
lilla Klara, som nhß haft fross.i, bwarfor fa-
sters swar blef nekande.
Klaras ansigte mulnade, och med ster-
htillen gröt sade bon till sin lekkamriit, att hon
icke singe följa hettat Efter hennes bortgring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
