Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iöö
» Sednare på dageti skulle allii barnen ut.
Landskusinerne ivoro snart färdiga. Goosarno
togo mössorna, och flickorna "kråkorna" på
livsmodet- och så woro de klädde. Men Klara,
som ioarit sjuk och deßutom blifwit mera med-
klemad, hon skulle taga på sig skinfodrad kof-
ta, ytterskor, handskar och bahytt. Kors, Kla-
ra tänker sig wißt ända upp till nordpolen,
der -.-;nsicksilfwret fryser fasti singrarna, gyckla-
de Oskar, som reda-i läst några leror i Geo-
grasin. De andra skrattade åt Oskars infall,
och Lotta tillade: skall du icke falla ner floret,
att ditt fina ansigte inte far illa?
Nu brast Klarao tålamod, hon lade un-
der tårar bort sina kläder, gick in till sin fa-
ster, och sade att hon wille fara hem.
Hwarför det mitt barn, hurll skulle tvi
nu redan fara hem, då roi ämnat dröja här
en hel krockas Gå nu ut med de andra bar-
nen, och hgf roligt med dem!
Nej faster, jag will hem, swarade Klara.
Nå bwarfbe will del så nodwäudigt hem,
har du ledsamt efter Pappe.
Jag svek nog hwarför jag will hem, fa-
ster, jag noill hem!
År du sjuk, mitt barn, känner du dig
må illa?
Ja, faster, jag will hem!
Faster steg med bekymrad min upp för
att bestyra om afresali.
Nar kusinerna singo höra att Klara, med «
sm faster skulle fara hem, kommo de in och
båda Klara att ännu stadna hwar, och inte
mata ledsen på dem.
Men Klara war ledsen, holt roande ryg-
gen till, och sade: hwad bryr ni er om mig-
Oskar och hans systrar sågo ånger-köpte ut,
och hade gerna welat försona sig med Klara,
som blott yrkade på sin hemresa, oeh war för
stolt att ingå någon förlikning med dem, hon
ansåg som sina owamier.
kastern, som förundrade sig iifwer Kla-
ras besynnerliga uppförande, sick först på hem-
wägm weta orsaketi till hennes hemlängtan,
och förklarade, att om hon från början wetat
rätta förhållanden så hade hon icke gifwit ef-
ter för Klaras nyck.
Dni aftoneii når Klara kommit hem, gick
shon strax till sång6, mißnojd med sig sjelf,
ehuru hon sökte att skjuta skulden ifrån sig
på de "obeskedliga" kusinerna
Följande dag war det åter söndag. Det
war tyst och stilla uti Klaraö hem, och derute
wågade knappt de få på trådeli awarsittande
bladetl röra på sig, för att icke störa sabbats-
morgonens frid. Högtidligt ringde klockorna
till gudstjenst, och oklara satt i fenstret och
såg det högtidsklädda folket gå förbi till Kyr-
kan. «
Faster Annette och Klaras fader gingo
afwen i kyrkan, och Kliira blef hemma ensam
med sig sjelf. Sedan hatt en stund tänkt till-
baka på de föregående dagarnas händelser-, och
derwid begynte sinna sig alltmera ursäktad,
tog hon sin lilla bibel, som hon fått af sin
Pappa och läste i den. Det roar 5:te kapitlet
as Mathei evangelium som Klara nu läste.
Der stod det: Salige ciro de fridsamma ty de
lskola kallas Gads barn. — Hwilken som for-
ltörnasz på sin broder, han skall wara skyl-
’dig under domen. —- Du skall wara din trä-
itobroder benägen till manskap snart. — Ar-
det så att någoll sleir dig wid det högra kind-
benet så wand honom ork det andra till. —
lsker edra oroa-iner, wälsigner dem, som eder
banna, görer wäl emot dem squ eder hata,
beder för deni, som göra eder skada och för-
följa eder. —-
Då Klara låste detta, gick det som ett
sward igenom hennes själ. Hola hennes upp-
förande framstod nu för henne i en annan
dager. Hon fann att hon hade warit oför-
dragsam och oförsonlig mot sina lekkamrater-,
att hon hade nödgat sin faster att göra hen-
nes egensinnighet till spiller-. Nu kom hon ock
ihåg sin owanlighkt emot sin faster-, då hon
nekade henne att gå på Panoraman. Klara
mindes den föresatts hon gjort föregående sön-
dag, och fann nu att hon många gånger på
denna enda wecka brutit emot Gads bud, att
hon älskade hwarken Honom eller sin Nafta-
Wid dessa betraktelser utbrast Klara i tå-
rar. Hoti fann sitt hjerta så mörkt och orent,
och af blygsel hade hon gerna welat dölja sig
både för Gud och sig z-sjelf. Hon kände en
bitter ånger, och gjorde7kpud ett heligt löste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
