Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Och Herligen sade: vha, Taillefer är migj|Så låt mig umgälla det här i denna dag
en god, | Låt mig åt fienden gifva det första slag!r
Förträffelig sven; han tjenar med lust och |
mod, | Framför Norrmännernas här red Taillefer ut
Han drifver mitt hjul. han sköter om elden Uppå en herrlig hingst med svärd och med
väl, spjut.
Och sjunger så ljufligt och klart; det eldar Han sjöng; öfver Hastings-hed klang sången
min själl» | så klar
| Han sjöng om Roland oet hieltar i foridna
Men Taillefer talte: «o, vore jag fri också, bal
Långt bättre skulle jag sjunga och tjena;
dig då,
I na 3 - ””-” Uv
"fa ; När BRolands-sången ligd som en storm öf-
Hur ville jag rida med dig i strider ut, PESE od verallt Jä
Hur ville jag sjunga och klinga med svärd | p
eh sbiud & svällde hvar stålklädd barm, hvart hjerta
re in å
smalt;
I Då brann af mod var kämpec och riddares
själ,
Ty Faillefer sjöng och skötte om elden väl.
Det dröjde ej längre, så red ock Taillefer ut
Uppå en herrlig hingst med svärd och med
spjut. |
Men Hertigens syster sig i ett torn befann,
Hon sade; der rider. vid Gud, en stålelig Så sprängde ban fram, och han gaf sin för-
man!» | sta stöt,
I Deraf en riddares blod till marken flöt.
Och när han red så Frökens torn förbi, |Så drog han sitt svärd, och det första sla-
Hans sång som vinden brusade glad och fri. get han gal;
Hon sade: ohans sång den klingar så fri och /En engelsk riddare stupade strax deraf,
förnöjd, |
Att tornet det darrar och hjertat mitt dar- | Mer töfvade ej Norrmännernas djerfya hop,
rar af fröjd!s De rusade fram med gny och med skallan-
de rop,
Men Hertig Wilhelm han öfrer hafvet for, lie susande pilar, svärdshugg och skölde-
Till Englaud seglade hären stark och stor; | : klang!
När Hertigen sprang ur skeppet, han föll Tills Harald föll och hans trottsiga krigshär
mot sin hand; sprang.
Hej! — ropte han — så jag griper dig,
Epgeland!4 — Herr Wilhelm stack upp sitt baner på det
| blodiga fält.
| Bland liken reste han genast upp sitt tält.
| Der satt han å högstol, med gyllne pokal i
| sin hand,
På hufvudet konungakronan af Engeland
Nar nu Norrmännernas här till slagtning
v skred,
Den ädle Taillefer fram till Hertigen red:
«Jag länge har sjungit och tjent er i ert
slott,
Och länge med svärd och lans vid er sida/
gått. ’Min tappre Taillefer, drick utur min pokal!
Dn mycket för mig har sjungit i glädje och
Och har jag sjungit och tjent med lust och | qval;
mod Men här på Hastingsheden din sång i dag.
Väl först som sven, men sen som en ridda- | Vid Gud, så länge jog lefrer den glömmer
re. god; | ej jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
