Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
"Ja, Klara, fastän ntetmiskans bestänmtel-
se är hög, sä hög att tvi engång stolt "war-
da Honom like", fä är dock begynnelsett till«
detta höga mäl den, att känna sig säsottt ett
intet inför Hentde
"Ett intet ja — mindre än ett intet",
suckade Klara knappt hörbart-
"Ja, ett intet font du är, kan dtt dock
nalkas Gud. Klara, will du kotnnta till ge-
ntenjtap tned Hottont, will du tomma ien nä-
ra förening nted Honotn?"
En bäfwan genomgick Klaras wäsen, reid
denna fkäga och en tär glänste i hennes öga,
dci hon stig upp och darrande sade: «Ja, jag
will!"
"Nä Klara, Christus säger: den sont äter
mitt kött och dricker ntitt blod, han dlifweri ntig
-. och jag i honom. Derföre, Klara, tvill du blif-
wa delaktig af Fhristi lekamen och blod —-
will du gti i striftjtolan, för att beredas till
din första natttvardsgang?"
Ater skakades Klara asen helig bäftvan, och
bott swarade nted sakta röst: "nten, om jag
icke är wärdig —- "
"Ja, ntitt bartt" , widtog fadren, "deruti
mastt dtt pröftva dig sjels noga och allwarligt.
Pröswa dig, fä skola wi sedan tala mera der-
om. Det ät ett tvigtigt steg, som man ej
bör taga, dersöre att det sa är wanligt. Of-
roerwäg det inför Gnd och ditt samwete!"
Fadren kpßte sin dotter och lemnade hen-
ne i sin ensamhet.
"Kotntna till förenittg nted Hottont",
upprepade åtlara för sig sjelf, nät- hon äter be-
fann stg i ensamhet, "iag komma till förening
med Gud!"
Wid denna tanke hade i ett ögonblick hett-
nth inre afslöiat sig för Klara. Hoa satt os
rörligt fördjupad i ästädandet af sig sjelf-, och
det innersta af hennes tväsende låg blottadt
för hennes blick. Hoa säg nu fä tydligt, hu-
ru hon tned sitt hjerta, sitt häg och sitt själ
war tvänd ifrätt Gud, och fästad wid helt
andra förenttil ätt Hononn
"Nej, icke katt jag ionitna till sörenittg
med Gnd", sade Klara wid sig sjelf, "jag,
som blott älskar mig fjelf och mina egna tan-
.kar, jag, sotn icke ens tänker pä Gud, font
med flit nedtystat Hatts röst i mitt samwete,
jag, som känner nthtket större lttst att läsa
allt annat heldre, än Hans ord, jag, sotnin-
te frägar: hwad är Gttds wilja, tttan blott
följer hivad jag sjelf tvill, fastän jag rott att
det icke är rätt, jag, som aldrig ntera beder
till Hottont . . . . ack, httr längt är jag icke
skild ifrän Gttd!"
Klara försjunk alltmer i denna inre de-
traktelse af s g sjelf, och under stilla tätar sörj-
de hon öst-vet det afstand, fotn war mellan hen-
ne och Gud, och öftver den hjelplöshet, hwari
hon befann sig.
"Aek", utbrast hon, "hwad stall jag göra?
Hnr skall jag kunna bli annorlunda? Hwart
jkall jag wättda ntig?" och med hela innerlig-
heten af sin själ suckade hon: Gud förbarma
dig öfrver mig!
J detta tillstand tog Klara fram sin di-
bet Hon läste först Mathei 6 och 7 Kapitel
toch sedan Joh. 1 Epistel l och 2 kapitlet.
« När sedan allt läg i nattens slummer,
Ifick Klara icke en blund i sitta ögon.
, "Jngen kan tjena twä herrar" , hade Kla-
ra läst, "utan att han tnaste älska den ena och
hata dett andta" "Maste jazz da östoerge allt
hwad sent hittills fägnat och fängslat mig,
milste jag försaka allt, font ntt varit ntitt
högsta fröjd, ntäste jag ntt nsända all min
häg och mitt stnne till Eud, och siilja mig
kfrän allt, sotn hittills dragit tnig ifrätt Ho-
nont? Eller kan jag icke hafwa Gttd kär och
tänka pä Honent, fastätt jag sinnet nöje i an-
nat — nöje-, tnen jag sinnet större nöje ian-
nat. och jag måste ttvinga mig att tänka
pli Gud? Skall dä Gttd bli tnin käraste
tante, Gttd allena? —- Jtt, th« det stär- äljker
icke werlden, icke heller de ting, som itoerldett
äro, ty den sont älskar werlden, i honont är
icke-sadretts kärlek. — Mett -— det blir jn ett
sti ängsligt och fri sorgligt lif —- skall dti liftvet
och deß glädje wara dödt för mig? Ia —
allt annat, utom lifwet i Gitd och glädjen i
Honont, —- htvars börda är lätt och broars
ok är ljufligt. Men jag älskat- Honont icke,
jag finner icke mitt nöje och ntin glädje iHos
nom, jag älskar mycket annatiroerlden mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
