Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Honom. Och denna min kärlek till de ting
som i werldeti äro, will jag icke ens öfwer-
jag skall mättra, tills jag sär bättre lust."
Men Klara märkte snart att lusten ej återkom-
gisiva, ty den är mig kär, som mitt eget lis utan mer och mer aftog, ju längre hon afhöll
—- Och docil — heter det — "skall den mista
sitt lif, som will behålla det." — Nej, inte
kan jag bli säsom Gud fordrar, inte kan jag
sä försaka mig sielf och allt, jag kan inte, och
roill intel—"
—- "Will inte!"
Gud?" ·
"Ack«, ""den porten är träng och den
wägen är smal, som drager till lifwet."" Will
jag icke tomma till lifwet, om jag ocksä mä-
ste ingei genom den tränga porten?"
"Lifwet i werlden och glädjen i den, eller
lifwet i Gud och glädjen i Honorn, hwilketdera
wäljer jag? —"
"Nej, nej icke tvill jag försaka Gud och
eroigt skiljas ifrän Hanem. Heldre will jag
öfwergifrva allt, än lefwa utan Gud. Aldrig
har jag ändä haft en rätt frid, utan Honom,
och ingen glädje, som warit glad. Alltid har
en hemlig oro gnagit mig, och idjupet af min
själ har bott en dold längtan efter ett bättre
lif. —"
"Nej, jag will stck upp ifrän mitt förra
lif, jag will komma frän mörkret till ljuset —
Will jag dä försaka
frän döden till lifwet-— frän werlden till Gud..
Härefter begynte Klara flitigt läsa i siii
bibel, ty hon wißte att de enda medel, hoii
hade att tillgripa, woro Guds ord och bönen-
Beder och J skolen fä, söker och J skp-
len finna, klappen, och eder stall mar-
sig frätt Gerds ord; derföre dä hoii äter kän-
-de påminnelse inom sig att läsa i sin bibel,
kwägade hoii ej mer uppskjuta dermed. "Läser
jag ej nu", tänkte Klara, "sä läser jag kanske
aldrig — jag känner mig nu ännu trögare
ätt förut, dct är blott derför, att jag icke läst
pä en tid —- wäntar jag pö lusten, så kan
jag fä wätita alltför länge —." Klara låste,
men hoii fattade intet, det war allt fä mörkt
och »oklart.
"Ack, hwarför förstår jag intet", suckade
Klara, "l)ar Gud wäiidt sig bortifrån ning Will
Han icke upplysa mig, will han ej leda mig?"
Klaea läste dö engeing om den kananeiska qroins
nan, som bad Herren Jesus för sin sjuka dot-
ter. Hon läste hnru Herren först icke hjelpte
qwinnan, men dock slutligen, när hon fä trä-
get bad och ej lät afwisa sig, gaf henne, det
hoii begärde. "Sä skall också jag med min
bön och mitt söka-ide gä efter Honom", sade
Klara till sig sjelf, "om jag ork ej strax felr
det jag will. Jag skall läsa, om jag ock för-
stär blott litet, Hais skall dock förr eller sedna-
re gifwa mig upplysniiig och wisa mig den
rätta tissens wäg."
Det war ett sprät, som Klara synnerli-
gen hade fäst sig wid: Jeke wardee hivar och
en kommande i himmelriket, som säger till mig:
Herre, Herre; utan den, som gör min faders
wiljc, som är i himmelen. Derför sökte Kla-
ra nu att i allting göra Gads wilje, men
ihoii kunde ändä aldrig bli tillfreds med sig-
i
da upplzkm hade Kkm jäst, pep-för sökteshoii märkte,-att det ändä ej alltid war, som
hon ock nu efter wägen till lifwet med allwar-
i Guds ord under bön: utransata mig Gerd
och fä weta mitt hierta,. bepröfwa mig och
det borde wara.
"Har du ej märkt", sade faster Annette
förnim huru jag menar det; och «se till, omen dag till Klaras fader, "hurn förändrad tvär
jag pä en ond iväg är, och led mig pö den
ewiga wägetii
Klara sökte, men fann ännu intet — lik-
wäl tröttnade hon ej att söta, utaii höll sig
fast wid Gads löfte: J skelett finna. Wißt
käside sig Klara ock nägon gäng trög och o-
lustig, dä hon skulle taga i Gads ord, och
det hände äfnsen att hon tänkte: "nej icke nu,
tära Klara nu på en tid blifwit? Iag fick
henne aldrig förr till nägot arbeta, utan alltid
kom jag öfwer henne med nögosr bok i hans
den, än den ena, än den andra romanen, eller
orksä satt hon for sig sielf och grubblade —
jag wet ej på hwad. — Nir sitter hon fei fli-
Itigt wid sitt arbete, att jag- ofta tycker, att
shoti kunde ta sig litet ledighet och förströ sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
