Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
af brokiga blommor, skarlakansfeirgade, bla och-och tnckte att hon förföljdes af lejonet och
gula, sade hon till sig: nu skall jag svara redati idar fast i hans gap. Då hon följande
lycklig. En stund förnöjde holt sig af oloiii: morgon besöktes as sina nna männer, beklaga-
niornos lukt, fåglarnas sting ochsfjadrarz men de non sig för dem öfwer sin olycka, berättade
snart märkte hon att saglarna aldrig ändrade for dein hurti eländigt hots tillbragt natten-
sina slinger, och sedan hon någon tid hort pli och efterforskade- om det wal wore möjligt att
deni, dlrfwo deras rester obehagliga och sula. holt kunde citerwandtt till sitt broder-.
så att hon slutligeii .blef alldeer led ät deni, "Man kan latt se," sade en af getterna,
och med afskn borta-ande sina drott. Lth däk"att du bar din första ull, och ej förut erfarit
dessa kantar sedaii utbredde sina tvingar för-vägen i werldeii. Wi hafroa ej trott, att dn
att flyga bort, upptar-tre hon att deras fjäders wore så radd till sinnet, då wi inbjödo dig
prydnad blott roar lättad, men deras egna art befria dig frätt de tyngder och bojor-, font
fjädrar hade en moek sarg 22). lendast den rådde kan tåla på sig. Men jag
Nil lade Oerfarenhet ned sitt hufrvud och ser, dtt har icke mod att njuta den ädla fri-
sörsökte sofwa, men blommornas doft, som lieten, som du ännu helt nyligen så högt läng-
einnu helt nnß warit sci« ljuf, blef i nattlnften , tade efter 26)."
så stark, att hoit ej kunde ttila denz hon stegs Oerfarenhet swarade, att geten mißkande
derför upp och liemodade sig att finna en an- hennes karakter, ty den skulle snart se, att hon
nan hwiloolats Y). Men solen roar för länge wal förstod njuta friheters. "Men," tillade
sedan nedgångeii,n natten tocknig, ingett stjerna hon, "sakcrt har du bedragit mig; ty alla de
synlig Rundtonikring fullkomligt mörker-, hon nöjen, som du erbjudit niig, hasiva wisat sig
fruktade att röra sig, pa det hon ej skulle ra- fullkomligt otillfredsställande, om ej bittra och
ka i någon fala. Ändtligen traffade hon dock osmakliga 27)."
pik ett träd, wid broars rötter holt sainladej
nägra torra blad, och nedlade sig derester att
sofwa på sitt härda läger.
Men nu ror-de sig winden, som strök fram
ifrätt bergen, och skakade träden, hwilkas skodd
icke hjelpte henne niot det kalla draget. Ugglor-
na tjöto ur de tjocka skogs-snåren och fläder-
"Det ar sannt," genmälde geten, "du har
i gcir meist erfara nagot omak; dock det skall
framdeles ej blifwa händelsen, jag skall i dag
föra dig till betets, der du kan i öfwerslöd
njuta det wackraste gräs «-’I-).·’
Oerfarenhet trodde geten, och ehuru deß
löften woro opålitliga och lammet siek anled-
mässen rörde sina tvingar öfioer hennes hufsjning att klaga öfwer nya bedrägerier-, funno
wud 2il idoek deß kamrater dagligen medel att ingjuta
Det räckte länge, innan Oerfarenhet kunUhoS henne nya förhoppningar, hwilka de aldrig
de sinna någon ro. Henneö sinne roar fnldtsworo i stcind att tillfredsställa M) De toga
af många neosiaeiide tankar; hennes spada henne osta med sig, för att slika betesplatser,
lemmar siande af tyl.1; hon skrämdes af natt- ofwer klippor och backat-, som woro ännu bran-
fäglarnas destmnrrliga laten, och da hon sent tare att bestiga, an det berg, öfwer lnoilket
omsider sjölit i slummer, stordes den allt stan herden burit henne, dö han räddade henne
digt af plagsaiiima dromtnar. ÄII tnekte hon lfrein lejonet och sedan bar henne till den lugna
sig se sin oskyldiga broder, huru han lugnt hagen. Har särades hennes spada fötter af
sof pei sin mjuka graal-add, skyddad mot natts spets ga stenar, hennes hwita skinn sönderrefs
windartia af trädens loflnvalf, än tyckte hon-af törnen och betäcktes med smuts; men, hivad
att den gode lierdeii kom till henne och ropade sotn roar sämre air alla dessa swcirigheter, som
denne med sil-äng rösi M) och stig full as mißs aldrig sveder-gälldes genom nagot werkligen
nöje pei hes-ok cm iter maknade horn förskräckt wardt att eges, war, att saken och getterita,
ul Luk. U. H– Ltd.
Dean-. is. le.
"l Jes 57 AI — U) Sal HI- JAM. 2. li) Lue 1215 —") sur 15.l4
Ul Zoo. tlooend. L. 4 — UD xiii M » " « ’ «»««–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
