Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dwilka först behandlat henne med mnckcn godsldå lefde jag i fulltemlig fet et, ty han lärde
bet, upphörde nu helt och tjället att bry sig mig att icke önska annat, ätt hivad for mig
om henne De lemnade henne icke allenast äti wae godt, otli allt, hivad för mig war godt,
sig sjelf, utan började ock att trata med ljensigaf hatt mig Us-
ne, såsom det tvar deras tvana inbokats, isyn- Under det lammet klagade fä, afbröts det
«nerl)et nät de funno nägon omanligt skott ört, af klagotoner, font ljödo ; test mattaste-ty och
som ljwar och en önskade tillegna jig sjelf, och·när det roande sig ons, n ett dst ktt såradt
derföre undanrncka sina kamrater. sfär-, som med stor möda, tsar-isade sig. Meri
Men det, som gjorde Oerfaeenhet allra knapot hade det uppnått dm plan, timat-est
olyckligast, wat wrälandet af wilda djur, sent « lammet hwilada innati det nedsjimt oelj syntes
hon ofta förnam i nattens stillhet, huru detltämpa med dödett.
framträngde nr klipphäloena, ur den täta sko- "S;1ster." sade det med swag röst till O-
gens djup. Meingen natt tillbragte hon utanlerfarenbet, "l)ivarfbr stär dn sa sorglös bär?
sömn, darrande af fruktan för lejonet, bwilket,-Wet du ej att lejonet redan ar på bergsryg-
säsotn bott trodde, hwarjc ögonbliek skulle kont- gen? Stig upp, och flo, fä fort du kan, otn
ma att uppsluka henne-TV Flera länga win-;du eljejt fruktar att, litasont jog, räta i lejo-
ternättet och sommardagar woro förste-tita, se- netz gap."
dan Oetfatenhet öfwergifwit den täcka hagen, "Hwart skall iazi fli;?" frägade lammet
dö hon engäng sent om en afton, alldeles ut-« darrande-. "Det finns blott ett ställes smaka-
mattad och plägad af odräglig törst, lade sigjde fatet, "det du är säker sot lejonet -"), och
igräset, för att beklaga sitt olycksaliga till- det är den betesmark, hivar-s twäng dn fann
ständ. "Huru kunde jag nänsin önska," sadeIfä fortretligt·. men om du ockjti utan nägot
bon i definierad lon, "att lemna denna lyckli-’beswär rymt derifrätt, fä äro dock de trägna
ga dal, hwarest jag«war så säker under den-som föra dit tillbaka, fä sir-ita, att fä ibland
gode herdens wärd. Med huru ltettligt gräs, loß försöka att följa denna raddninqestoag ’«)."
med huru wederqmickatlde watten ur lefvande«
källor födde han mig ickcsljl Huru omsorgs-
fullt lade ban mig icke ned, att hwila i den
smala skuggan, medan lians hand tvar utsträckt
ismer mig, att solen ej knnde stinga mig, ej
bellet nattens winer Och ack! du inner-
ligt älskade broderi Frid! Frid! med dig hwi-
lade jag alltid i det mjuka gräset, med dig
uppsteg jag otn morgnarna och tvi skyndade
dö att möta tvär älskade hertei O min herdes
D min broderi hwarföre hat- jag någonsin öf
wergifwit er! och hivad hafwa dessa berg gif-
wit mig i stället söt de rena och stilla fräjda,
som jag förlorat? Ack, aek, alla nöjen, som
här bjudas mig, skänka mig intet annat än
att dagligen och bittert bedragas. Oeb bwar
är den frihet, som jag loftvade mig? Här är
"Htrsatt Fale jag da g» ?" friigade lammet
med metande fruktan M) "Ga«, lin-art du toillz"
smakade föret, ·’oni du dröjer bland desfa berg-
skall du ej länge sörblifwa säker- fbt lejonet.n
J samma ögonblick se de en stil-hjord med för-
skräcklig ikvndsamhet ila neder berget, som
om de skulle förföljas, men det mar fä mörkt.
att Qerfarenbet ej kunde tndligt se, ont deras
isiende werkligen redan tvar dem pä hälarna.
Hettttes ångest tvar nu sti stol-, att hon i en
förtwiflans ton utropade, "hmad stall jag gö-
ra, för att rädda tnig undan lejonet V7)7"
"Olntkliga lamm!" smakade det särade fä-
ret boende, engang trar jag den ifrigaste att
klocka dig bort frän den säkra ortens och ljuru
gerna jkulle jag icke nu, ont det worc möjligt,
wija dig ljuru du bör ötttroända dit. D hade
jag en slaf af tingest och fruktan, en slaf af jag dock, i stallet för att öfwertala dig att
önskningar, font aldrig tillfredsställas, men, dåzlemna hagen, bedt för mig sjelf om insläpp-an-
jag wak min herdes lydiga kamm, gam-, spmjde ditin! Meri jag föraktade din ljerre )-
älskade mi och ade ut jutit sitt blod or nit Ut Vi dl 13 « —")Ispvstl lv 4 1’ — WWW
—g· h g f g«i 7 l-.l —- ") Jon 6 68. —«i Ao Gent 16 IV-
Ul Job- 4. lil. —- Ij LIjod R. 21 Uj Jes. 583 3
MOTttn 2..26—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
