Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
mißtände lejonets makt. och min stolthet hems-ann Oerfarenhet, till sin stora glädje, att ha-
beagt mig till fall ITI). Hagen, som du lem-;gen redan roar synlig, enen hon war fel uttröt-
nat," tillade det, "ligger mot solens uppgång."kad af de swckrigheter, hwilta (iöfom fåret
Blicka upp, fri fer du dm klara stjernan i o- förutsagt) under tvagen hade träffat henne,
ster, höll dina ögon fast riktade på den ochlatt hon omöjligen orkade ga· langr«·z helt trött
fin, ont lifwet är dig katt!’·
Efter dessa ord dog fåret. Lammets
hjerta war fullt af tacksamhet för denna deß
sista wälmenta gerning, och utatt att dröja ett
ögonblick, följde del fårets räd och ätenvände
med möjligoste skundsamhet till dalen qlo), ehu-
eumäl det ej wågade hoppas att det skulle a«-
ter upan densamma. Det sprairg hela nat-
ten igenom och hörde bakoni sig flitens ån-
gestfulla bråkande och lejonets aftagsna rytan-
de. Ständigt behöll det den klara stieenan i
öster såsom ögonmärke, stutligen bleknade stjer-
nan och i deß ställe började morgonljuset att
geh. Den snabbhet, hivat-med det sprungit,
hade lemnat deß kamrater längt bakom, desin-
tom hade många af dem tagit en annan ritt-
ning, mhcket afwitande frön den, som af det
döende föret blifwit lammet anwisad.
Dä nu emellertid soten hade uppgått,
OI) Sa. oken-. i. ass-sa. — O) Ps. ug. Zo, w.
loch utmattad kastade holt sig på gräset. Nn
lbörjade bon undersöka hagens omgifning, i
topp ert det skalle svara lita lätt att komma
·m, font hon hade kommit ut. Men, ehuru
ilen icke funnit vägra hinder-, då nots först
lemnade den, tvar markens läge dock af den
art, att det, för att komma in, ej fanns nö-
«goii annan mäg, än genom den tränga portat,
’till hwilten herden fört-varade nyckeln ").
Sö störtades hon i förlägenhet, och kans -
de drßutom stor fruktan att hennes gode herre
skulle, emedan hon så swart förolämpat honom,
alldeles icke mera upptaga henne, men då tänkte
Lhon ocksä igen derpå, huru han så högt älskat
henne och utgjutit sitt blod sin- henne, tillochmed
Zdä holt förwillats och ströfwat omkring längt
ifrån hagen, hwari hon hade bordt ho, och eck-
kat i lejonets klor, och hon försökte trösta sig
med tanken pck sin herres kärlek«). (Foetf.)
U) Joh. 10. 9. -—« C) Sal. 2 W. Rom. H. C.
ben I Pehr-ackl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
