Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G-!
»Liit henne bliswtt«, sade Jesus, sont med
toalltehag stig hennes innerliga kärlek, »htttar-
före gör du hetttte illa«tillfredö, hott haftvet« det
örtvarat till nttn Begrafttittgsdag, — fattige tjaf-
tvett J alltid när eder, men mig hafnsen J icke
alltid.« "
. Sci toiß tvar hatt redan dnt sin nära före-
stående bortgång. Tts han dör icke såsom ett
menika, hwilken toiintar efter sin förloßning frätt
jordeliftoetö tunga börda. Qtn honom kan matt
icke säga: sajtens Gud kom och tog honom bort,
dett trogne tjenaren, hwilsen werldett icke toar
värdigs-, utan han går sjelf från sitt jordiska
arbete, då det är fullbordadt, upp till sin Gttd
och delar riket med honom, säsdtn han hiir med
«tnenskorna delade deras ringhet och tog pik fyr
en tjenares skepelse. Hans lärjungar förstodo
ännu icke de minkar-, han gas dem om sin död.
De kunde icke satta, att listoets Herre skulle
giftua sig i dödens wald.
J afseende ii Marias handling sade Jesus
toidare: «sannerligeu säger jag eder, hivarhelst
i beta toerlden detta Evangelittne wardee predi-
kadt, skall ock detta sotn Hon gjorde sagdt tvarda
henne till åminnelse.s«
Derföre, älskade barit, tsar det ntt iiter blif-
wit berättadt, och dock äro set många århundra-
dett forsiuttta, sedan det steddel Det rätta, sanna
och goda söräldras aldrig.
sAck-«, sade Anna, fader Gerhards äldsta
dotter, »jag skulle ock17t haftva framräckt iit fräl-
saren det kostligaste, otn jag lefwat pii den tiden.
Hurtt gerna hade jag tvelat leftoa dat-
pgltitt barns-, swarade fadren, »Gttd ser
till hjertat. Dett goda tvilfatt behagar hottent,
iifwett om tnatt icke katt werksiälla den i hand-
ling. Mett också nu kan dtt gistoa ditt frälsare
ett kostlsar skänk, ont dtt giftver honom ditt hjer-
ta, det kostligaste, som dtt tiger, och om dtt be-
håller det rent och obesmittadt inför honom-«
»Det toill jag i dag och alltid!-· loftvade
Anna — och fader Gerhard fortfor:
Fotattvagttstzg trast-, såsettt jag redatt nämn-
de, en manlig sed hos östetsiättduingarnr. När
någon ssisottt gZifitoiitt besökte dttt andre-, sik sör-
riittade ett tjenare denna ttvagttiug.« Hurtt for-
nsauade måste icke lärsuugarne blifwa, dii tvid
den sista måltiden, sotn de sedan i Jerusalem
sirade titlsatttmanö med deras herre och mästare
— denne tog en dttk och gsöt tratten uti fatet,
derpii gick« till enhwar af dent, fitr att såsom
en tjeuare ttoiitta deras föttert
De anade kanske att ttsgot betydelsefullt
dermed Betecknades, ingett tvagade derFore att
yttra sitt förundran, ty de tvoro toans att med
mördnad betrakta allt hivad mästaren gjorde.
Petrus ensam kunde icke tillbakahålla ett utrop
af förmäning: »hut1t Herre, skulle dtt ttvä mina
flottets-«
»Ja«, stvarade Jesus, «det jag göt-, toet
du icke nu, fedatt skall dtt få tveta det.»
»Nej«, upprepade Petrus, «aldrig skall dtt
ttvä mina fötteevs
.Mett när Jesus stoaradee »om jag icke
ttvsr dig, sti haftver du ingen del i mig-» dit
utropade Petrus: »Herre tros icke blott tnan
fötter, utan iiftoen händer och l)ttftvttd!-«
Jesus stoarade: «den som fordsrigt är ren,
han behöftver blott sa fötterna ttviittade, for-att
toara det fnllsotnligt. Ot åren rene, dock icke
alle.– Detta sista sade hatt med affeeude ii Ju-
das, ty hatt kände dett bottont förråda skulle.
Dersöre sade han: »J kiren icke alle rette.«
Ester förrättad fotattoagning intog Jesua
ater sitt plats säsont husfader, och ttu först
följde förklaringen:
-J kallen mig eder herre och tttiisiare, och
med rätta. Littväl haftoer jag gjort en tjena-
res pligt. Har tnt jag, som är er hette och
mästare, ttoagit edra fötter, så skelett ock J in-
bördes ttvå hwarannans fötter. Den tjenstför-
digaste, den kärleksrikaste ibland eder, hatt är
dett störste. Wäl eder, om J görett derefter!
Dack, jag talar icke om eder alle, ty jag
känner mina trogne. Men på mig skall det
ordet-gå i sullboordant »dett sotn äter bröd
med mig, Hatt trampade mig med sitt fot.««
Den förstockade Judas astigsnade sig nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
