Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
från sälskapet, sedati Jesus tydligt siade beteck-
nat honom slismn förrädare. Han gick bort fetti:
Jesus, för att för en östoerenskommeii penninge-
suinma antvisa den oet, der hatts siender kundi
få hononi i sitt toiild. Jcke blott girighet, kan-
ske äftven stolthet och Hämd, dres Judas att nu
tverkstiilla sitt rysligg brott. Hais slutade sedan
sitt stuldltefliickade lii pa ett fasansfullt sätt ge-
noter sjelfmord, då samtvetet och ångern toal-
-·nade— för sent.
Så roar dit den gudomlige mästaren eu-
sam med sina trogna lärjungar, sedaii den ene
orene hade gått Hort, ytoilien ingen kärlek kunde
röra och ingen toarnlitg afskräcka.
Att iita piiskalannnet gällde hos Judarne
frisom en helig lag. Wid denna milltid, invar-
igenom de sirade sina förfäders befrielse frätt
Egypten, bröt-husfadren det osyrade brödet, ock
gästeeiie njöto det med tacksamt minne af derae
förlofniing friiu stentmande ok.
«Sä bröt nu tisteen Jesus brödet med tack-
sägelse-, och uppfylld af» tanten på sin uiira död,
bestäinde hatt denna festliga måltid till ett he-
ligt och dyrt minne af honom, hivilketi profeter-.
Hade kallat det lam, som bar toerldent
s o tider.
-»Tager och liter, detta är milt lekameii,
som för eder utgisioeti toarder. ·Görer det til!
miii åminnelse« Fömt hade han sagt: »utai;
J lite-i menniskones sons kött, och drickeit hatet
Blod, haftoett J icke lif uti edder. Meti hwil-
kett forn äter mitt kött och dricker mitt blod,
hatt haftoer ett-innerligt lif.«"
Wid måltidens slut plägade husfadren låta
feiosbiigareti gå omkring. SI gjorde iistven
Jesus.
. »Tagen och dvtckeii, denne kalken iir det nya
Testamentet i min blod, soul för eder och sot
många utgjuten toa-eder till smedernas förlåtelse
Detta göter till nita åminnelse!«
Jesus hade sagt: «jag har med mycket
åstundan önskat äta detta påskalanuuet med eder
söt-riste jag lidet«.« Osl; nu gaf han dem alla
de hemliga afstedslärdonttr, hieilt.i den lärjun-
geti soiii låg toid lians bröst i nattwarden, har
upptecknat fritt tskde till 17:de kapitlet as sitt-
Cdangeliuni. Läsett deui det-.
Hiir blef fader Gerhard en stund insi. Hari
Iollle att barnen iinuu skulle öfioertäkita hivad
de hört, för att de rätt djupt matte fatta det i
sina hjertan. Derpå tog haii äter till ordet:
Det usar en ångestfull, ett sniiirtsull natt,
då Jesus genoin förräderi föll i sina fienders
händer. Dee toar tillika eu natt as sioära
inläsningar för hans männer.
Hati hade förutsett, att hans lärjungar-,
ehuru han söriit gisioit dem nog tydliga minkar
om det som förestod honom, sintle stöta sig wid
denna Hastiga toerliiig af deras mästares lif-
Ty htoilkeii olikhet Ivar det icke emellan dituue
gudasiinde, soiii de sli högt lirade, htoilkeu få
dagar förut bade hållit ett så högtidligt och ko-
nungsligt intag ösioer ströddii blommor och ut-
bredda tliidee i Jerusalems stad — och einellau
denne olycklige toanmagtige fauge, hwilkeu rita
irigsknektaedundo och bespottade! Jestis hade
sagt: «i denna natt fiolen J alla förargas i
mig, ty det siar skrifwete jag skall sla herden,
och fåren skola warda sorstingrade-«.
Sa gick det ock, ehuru den inodige Petriis
tände sig innerligt krätikt genom Jesti sörtits·ä-
gelse, att han, innan hanen galit, tre gånger
skulle förneka hon-un, just då Petrus hade för-
säkrat: –om ätt alle förargades i dig, sii stall
dock jag icke förargas-s. isSkulle jag iin dö sned
dig, så wiki jag icke finskqu vigs-, held- hes-
atterligare bedyrat. Las dock ·- hur gick det
Petrus i Hans förtröstan på sln egen starkhet?
Jesus ölef tillföngatagen i en örtagiird,
smällen kallades Gethsemaiie, told oljolierget.
Oer hade hatt förut tillbragt mången stilla böne-
stund, och Judas toißte, att han ofta uppehöll
sig här. «
Lsit hade lian ockin sirar efter natttoardeu
begiftoit sig med sina liirjnugar. De öfrige liit
tkan hwila från deras trötthet, endast sina för-
trognaste Johannes, Petriis och Jakolmö
tog hatt med ska afsideö friiii de sömnige. Ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
