Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s-
Wtd de tyska bergtoerkett begynte man i en sedna-
rc tid att begagtta annorlunda beskaffade banor, och
dcßa tooro as träd. De bestodo afttoenne paralell
töpattde sakta sluttande bjelkar, på htoilka hjulen
kunde löpa. Derigettotn förmådde en häst draga en
iytadnbbelt större tyngd, iinpåtoanligatoägar.
Drottning Elisabeth af England, sotn regera-
de för omkring 500 år sedan, kallade till si-
na stenkålögrnftvor tyska arbetare och dease
medförde ästoest dit bruket af trådbattor·
Men i Engltntd tvar och år matt rädd ont sin
flog. Till sådana banor fordrades mycket träd,
då de icke kunde begagnas längre ätt omkring
s år sörriin de tooro utslitna. Mait önskade derföre
en förbättring och ett utbyte as byggnadsmate-
rial. Uppmiirksamheten rigtadek nu härpå, och ett
stort steg till fullkomning gjordes redatt 1767.
Wid denna tid stod jernet i sådant wattpri6,
att tilltverkningsskostnaderna icke betäcktes. Mån-
ga jernbruk, som tvarit i gåitg, lät tnan derfö-
re tillochmed förfalla. Detta Ivar emellertid in-
te någon småsak, och utom det att derigettom
hundradetalö arbetare bleftvo utan arbete, sil
kostade det ieke så litet att såtta en sådan fabriks-
rörelse åter istånd, ont tiderna skulle förändra
sig och jernet bliswa ntera antvåndtoch eftersökt.
Derföre beslöt en bruksidkate Reynolds att upp-
rätthålla sitt jernwerk, äftoett ont han måste
göra det med sörlnsi. För att åndoek undtoika
en sådate påtaglig förlust, begynte Neynolds
tänka på burit hans jern på något sätt kunde
ann-ändas, och då föll ban på den ideen att
antviinda iaekjern till en brygga öftoer den tvid
bruket flytande strömmen. Mait giöt de setskilda
delarna af bryggan i sand, och snart tvar hela
bryggatt färdig och slagen öftoer strömmen.
Detta lyckade försök medförde snart flera, och nn
finnas såtviil i England som på fasta landet
många bryggor af gjutit jern .Hiiras föranleddes
nu Neynoldö att gjuta långa smala tackjernsskist
wor och med dem bekläda trädbanorna, och detta
åter gas ideen till de ntt brukliga jerntoågarna.
jernbanortta. Men de wore allt iinnu endast
jerntoerkenö och fabrikanternas tillhörighet. De fö-
ntom hade man nit wiöserligett sparat på drag-
krast, snett i hastighet Ivar ännu sögatonnnen
Donna kunde också icke ökas, Blänge man för
sin fortkomst till rörelsekraft antoiinde animalisk
chåstars och andra dragdinr) kraft, och likaså-
litet trodde matt sig kunna sör resande begagna
jerttbanortta och anliigga sådana i alla sträck-
ningar genom landet. Man tville dersöre å-
stadkomma rörelsen på mekanisk toiig cgenont
maschiner), och man hoppades att till drifkraft kutt-
na ann-ända ångan, emedatt ångmaschinerna nu
redatt spelade i fabrikörörelsett en betydande roll.
Kapitn Trewithik, en snillrik Jugeuör, font
inhemtat goda insigter toid bergtverkett i Corn-
tvallis, tvar den förste sotn gjords-försök att an-
toiinda ångatt till lokontotito (ångtoagn). Hent
byggde i förening med Witviatt den första
ångtoagn, sont toar besitt-tid till transporteran-
de af tunga luntor-, således blott till last-
tvagtt. Försi 1814 förfärdigade Stephensott
ett ångtoagn för resande på jernbanor.
Dett första stoårighet, hwilken bre-tet as
ångtoagnarue toid deras första uppkomst hade att
östoertvinna, tvar en likaså allmän, sont förlåtlig
fördom. Mait trodde nemligen att det wisserligen
ieke toar stvårt, att genom ångkraft satta toagnens
hjul i rörelse, mest tvar på förband öfwertygad
derom, at hjulen skulle tvrida sig omkring på
stället, utan att driftoa tvagnen framåt, eller
åtminstone, att om detta werkligett lyckades,
den minsta sluttning uppåt på banan skulle
göra att wagtten rullade tillbaka i stället för
att gå framåt. Derföre mora hjulen på den
första ångwagnen försedda med en tandrad,
sotn grep in uti skenorna på banan och sålun-
da befordrade framskridandet· Nn har man lån-
gesedan funnit att tvagttar med glatta hjul u-
tan tänder stiga uppför ganska betydliga upp-
höjningar-, emedan hjulen-s friktiott fgnidning)
mot skenorna år tillräcklig att drifts-sa tåget
Så långt hade manna kommit med
framåt. Har regn eller is gjort skenortia slipp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
