Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Jon och hans män.
(Slut.)
Då gret lilla Jon öfwer att hans wän
lidit så mycket. Men hans mamma sade
widare, att Jesiis will att alla hans tvån-
ner skola göt·a som balt, och tåligt fördraga,
låta slå sig utalt att slå tillbaka, låta gö-
ra sig orätt, och« cindå wara nöjd-då
först wore man rätteligeit hans wän.
När hans mamma berättade detta, då
sade Jon: så will jag göra med, mamma!
Lilla Jott bade många lekkamrater, och
många ivackra leksaker hade han fått al
sin pappa· Men når lekkamraterna kommo,
togo de alla han-: saker och Jim sick nsara
utan. Sedan grälade de sinemellaii, och då
hände det ofta, att de kastade sönder Jons
aldrawackraste leksak. Då höll Jon på att
bli ledscit på sina leksyston och att banna
dem i meds-. Men då« kom han ihåg sitt
wän, som alltid såg så mildt och måttligt
på honom, och då förs-vann sirar Jons
wrede. Då kunde han icke mera wara ond.
Ofta bles han i lekens ifwer skuffad och
dom hans lilla-barm
att swålla af hann, och ban hade haft god
lust att slå tillbaka, men ban tänkte på sin
tvån, och bad: lär mig att bliswa tålig så-
som dul Det hände tillochmed någon gång,
när karameller eller russikr eller något an-
nat godt gass åt barnen, att de andra nap-
pade af Jon hands del, så att Jon stacka-
re knappt sick smaka derpå. Då btef hatt
mäl först röd som en tupp i ansigtet af
förtrytelse, och ämnade klaga för sin mam-
ma, men då tänkte han åter på sin wän,
och så glömde han snart hela förtreten.
Och så gjorde Jon alltid, når han märkte,
att han war nära att göra något, som ej
roar rått. Då tänkte han på sin wän, hu-
ru han gjort och huru han will att Jon
skulle göra. «
Tror du tvål, att det war ledsamt och
tråkigt för Jon, att alltid lida- och tåla,
och att aldrig få betala lika med lika? O,
nej! ingen war så lxxcklig och glad i sitt hjer-
ta som lilla Jon. Min rotin år min och
jag sir hans,«« tänkte l)an, och det war
kastad och slageri as de pm kamraterna-svans glädje, chans atdrastörsia glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
