Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DS
gäng, kunde gä hem och liigga sig, sade länga
Thure forn stod der nära. bredwid.
Jag har intet hem att lägga mig i, skva-
rade tiggt-gesten.
Dtt har tuns långa rockar, sade Sofi iii
Thure-, sent stod det med en rock pä armen.
Laila den ena åt goßenl
Ninni skrattade Thure. Ja om någon tvil-
lc ge mig tio kopti, så kunde jag tokil låna
min rock tills solen går opp.
Der har dic, sade Sofi. Och så gas hon
sin lilla filfioerpenning. Och gosen kläddes l
rocken och hade warmt och godt och roligt.
Mcn ingen hade roligare iin Carl Gustaf och
hans syster, fastän dr tooro utan både totiffloy
smörgås och pengar.
Sn bratttt kol-lon hela nattm, och den
natectt mar icke lång. Ty om en liten stund
begyttie himmelens rådnad bliftva allt rödare i
nordnordkoest, och till sist blef den som toore
den blank af rödaste guld. Rännit går solen
opp, sade Carl Gustaf; korn stl stiga tvi opp
på berget, för att bättre se. ,
Htvar är niin rock? Jag tvill ha igen min
rock! ropade långa Thure sont hade tagit be-
taldt för det att han gjorde en god gerning.
Ack, sådan narr jag war! ropade hatt. Nu
har jag tappat bort hela tiolopeken.
Det hats ingen tvälsignelse med sig att för-
tjena pengar på något som man ger iit den
fattige. Rnckcn hittade Thure på en buske, met-
sitt goda lynne hittade han ej. Han mar förargat
oa) snäste alla menniskor. Och den främmande got
sen syntes ej mera. Jngett toißehtottrt han gått.
När Carl Gustaf och Sofi kommo högst
på bergre, sågo de till sin förundratt, att de
båda fattiga barnku. soin fått deras filftverpen-
att man kunnat höra en myggas sarranoe. Men
myggorna lade sina toingarihop, fåglarna tyst-
nade med ens; sjelftva dm strida forsen bru-
sade ej mer mot klipportta bakom skogen.
Dii flög med ens en strimma af guko östoer
hela himmelettö htoalf, och den stora strålande
solett lyftadc sakta sin rand öfwer himmelens
bryn, och dct gick en hastig sprittning af glädje
genom hela naturen. Och isatnma stund begyn-
te alla natntens röster att ljuda igen, myggor-
na surrade, fåglarna sjöngo, forsen brusade, och
den stora skogen begyttte susa i löf och grenar.
Gif ntt akt! sad- tiggarbarneu.
DF siigo Carl Gustaf och hans syster hurts
luften hastigt blef uppfylld af små genomskinli-
ga englar, millioner och legioner många, och de
fladdrade upp och ned, hivar och en till stn,ty
hwart träd hade siu engel, och hivar blomma
hade sin, och hit-art djur hade sin. ,
Och dåsade Sofi till sin bror. Ser du alla
skapade ioerk ha sitt styddsande, som. för deras
böner till Gud. Men tvi ensamt, tvi ha ingen.—
Jo, sade de twä tiggarbarnens Det är tvi,
som äro edra sinddsenglar. Qch fastän ni icke·
sett oß söt-i- iitc nu, ss ha ni ofta kännt oß i
edra hjertelu, hnmr gäng ni bett« till Gad eller
gjort något godt. Och det är toi, som bredtwsi
ca hwita tvingar öfnier er waggta niir ni wo-
ro smä. Och det« iir tvi, som beständigt gii tvid
ei« sida och besvara er för allt ondt, uti Jesu
namn. Och det iir tvi som skola följa er hela
iiftvet igenom,«allenast ni frukten Gad och stil-
jen hans bud i lydnad och kärlek och frid och
fattning och allt godt·
Wid det att barnen ss talade, blefwo de strä-
lande klara och genomstinliga, så att man kutt-
,de se solens stiftva och trädens lös igenom dent,
sax-, kvm-s Dck szkk kem. Och dk syntes nu cjiända lilldcss still de smlllio Tott likllspmxljllss
mera fattiga ocb sorgsna. Deras ansigten flenoiMoln i dm stimkallds Mskgvnkvdnadttti
af gläds-, ochsdc sade: efter ni warit goda mot
oß, så skola lvi tacka er såsom ni alldrig ha
trott. Stöllett er hör pii knä bredwid oß.
Det gjorde Carl Gustaf och Sost, fastän des
ej begrepo hivad damm menade. De glömde
att de tooro både hungriga och sömniga. De
tsnkte: hivad iir det som tvi nu få se? «
J detsamma blef det aldeles tyst i stagen, så
Och Carl Gttstaf och hans syster gåfwd hwar-
andra det löfte att de alltid skulle lefwa sä, att
de goda euglarna finge beständigt gå totd de-
ras sida. Och ännu, när de upplyftade sina ö-
gon, hörde de skogens predikan och fäglarnas
psalmer tvid midsommartid: Helgadt warde ditt
namnl Tillkomme ditt rike! Sle din toilfe, sti-
som i hinna-lem sa« ock på jordenl s.k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
