Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
Axel som lärde Stina Europas karta, och Atle
sotn höll en siöbatalj, och Mathias som for-
smittade Finlands tvärn, och Witvi sotn gnn
gade, och Selma sont hade sitt sparbößa, oet;
Emma sorti hörde blåklockortta ringa, och Ai-
na och Therese, som träffade tomtegubben i
skogen — alla tooro de der och ännu stränga andra
bekanta goßttr och flickor frsitt Eos. De slogo
boll och kastade ringar och lånade eld och sprut–
go enkles och lekte hök och dnstva. Det roat
så roligt, att det kan toifzt ingen tro huru ro-
ligt det toar. Sjelftoa sparftoarna, sotn sntto
på taket af ladan niira intill, qvittrade på sitt
eget roliga lviii, som de bruka, när de tycka
att någonting är rätt lustigt här i werlden.
» När nu Carl Gustaf och Sosi hade sprun-
git sig trötta, sade brodren till systern: kom,
så gå tvi till gumman toid landstoiigett oeljt
köpa oß svassin for min tlokopes. Ja det
göra tvi, sade Sofi.
Mir de lommo dit, sutto der sent eller ser
·goßar oeh flickor-, som smorde kräset det bästa
de kunde och sockrade så tjockt på tvofflorna,
att flugorna kunnat töra snöplog på dem, ont
de bara fått lof. Hels nära bredtoid satt en li-
ten trasig riggat-flicka vett säg helt tyst på tvås-
slorna. Hott sade ingenting, hott begärde ingen-
ting, mett beständigt säg hott ditåt, och emel-
lanåt bet hott pä sina små fingrar.
Du är lvißt mycket hungrig? sade Sofi.
Hat- du ej ätit något förrän dn korns-fli-
Den lilla satt forst tyst och tville ej swara.
Men.till sist sade hon: jag har ej ätit träget
på hela dagen.
Se här har du min tiokope!, sade Carl»
Gustaf Köp dig nu mat. Wi ha ätit en
smörgås sörnt i qväll, och deßntom har min
syster mera pengar.
Lät oß spara dem tills lvi bli mera hung-
riga, sade Sofi. Ja det ar bäst, sade Carl
Gustaf. Och så gingo de att leka igen. Menl
den lilla flickatt nickade bara ett: tack, tacki
Oeh ingen tvißte hlvad hon löpte för pengarna..
Ntt blef det sent på qvällen, och somliga
barn gingo hem att sofwa, nttn somliga gin-
go till stagen, for att bränna kokko. Der tvar
på högsta kallen en stor hög upplagd af kådi-
ga trädstamntar och annat som brann med lus-
tig läge-, och när solen gick ned, fä tände man
oä, och så begynte den stora trät-stapeln att
brinna. Nej, det mar något granat att se!
De milt-la granarna stodo rundtomkring; högt
htoirflade rist och lågor emot den blast natt-
himmelen, och kring eldctt dansade stora och
små. Talitraftett, som just gas konsert nki ile-
qen, teg af förundran stilla; myggorna bleftr1
is förtjttsta, att de flögo ntidt in i brasan or
att bättre få fe, och räfter i skogen tittade
försigtigt frant bakom en sten, for att under-
söka htoad detta månde loara för ett äfloentt)r.
När det första bränslet svar sint, strax tov-
ro alla gossar färdigtt att släpa dit nytt, bis
det tvar ett hojtttttde och ett skrattande och en
glädje i skogen; stackars tröjor och byt-or, de
fingo betala kalaset med låda och sot.
Fy Carl antafi sade Eosi till brodrety
som kotn släpande tned en stor träd-stom,
jemnt dubbelt sä lång som han sjelf. Hvad sä-
ger mantnta, niir du smutsar pö det sättet ned
dina kläder?
Ja det är tvist illa, sade Carl Gustaf och
kunde es annat ätt strana änds. Men dit bor-
de sielf ses dig i spegeln. Wet dtt hvad, Son,
du har tlvä långa mustacher och det-till iinnn
ett pipskägg af soti Jo du ser just toacker nt.
Sofi blef söt-sträckt, mätte näödntssnibbcn
och begynte torka sig om läpparna. Ar det
borta nnk sade hon-
Ja till nästa gång, sade Carl Gustaf. Oeh
det dröjde ej länge, så hade Sosi rnusiaehtr
igen, to hon skulle nödtoiindigt biiifa på elden,
det den ej toille riktigt brinna.
Ntt gå tvi att löpa ost en smörgås, sade
Jarl Gustaf, tv sag iir rysligt hungrig.
Ja det göra toi, sade Sofi. Jag har jo
äntttt tnin pennittg i behälb
DS stod der ett liten goße nästan utan klä-
der, tv han hade bara sin stjerta. Oib när
han stod toid elden, hade hatt tvarmt, men
nitt- hatt toille hjeloa de andra att bära tved,
så frös han sa att tänderna stallrade, tv det
toar soligt ändå i nattlnften, som det ofta
brukar toara toid midsotnntartid. Hlvarföre klär
du ej mera på dig? sade Carl Gustaf till
honom.
Jag har inga kläder, swarade goßen, och
så kröp hatt sa nära han kunde till elden.
Sådana trashankar, som ej ha kläder en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
