Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Nä nå sade mor Susanna, kanske riset
ej bedöfnse3, jag ser att gos-tu har tillräckligt
lång lugg.
Det gick en rysning igenom Walter,
tttir hatt hörde talas om sitt långa lugg, som
hatt aldrig tvelat låta klippa förut. Och nitt-
han tilliktt såg på mor Susannas långa mag-
ra fingrar, ss önskade hatt af hjertat att hans
huftoud tvore stubbadt sa kort font en rysk sol-
dats. Ntt gick också hatts mamma bort, och så
begyntes på stund med läsningen. Det tvar
allt litet sloårt i börjatt, men det gick ändli,
ty beständigt tänkte Walter På dett långa lug-
gest och de ännu längre fingrarna som hotade
att gripa uti den.
Eu stuttd gick det bra nog. Då sick Wal-
ter kurage och tänkte: jag är ändå en karl och
- mor Susanna är bara en kärittg. Jcke törs
hon göra mig något; hott iir toißt rädd för mig.
Sä körde en kärra förbi, så att ..det
skramlade i fönsterrutorna Strar kastade Wal-
ter boken bort och sprang till fönstret for att
se. Htvad gör dn, pojkes ropade mor Susan-
na. Men Walter läts-ide ej höra. Han bara
fönsterrutan.
Jasä är du af den sorten? sade mor Ste-
sanna. Och utan tvidate krus steg hon upp,«
bara ttoii steg, och så sträcktes de långa mag-
ra singrartta i den långa präktiga luggen och
foro omkring med s? toan hand, att ingen
kmmat göra det skickligare. Och så blef Walter
ledd i luggen tillbaka till bordet, som matt ser
bär på taflan, och nog grinade hatt fasligt il-
la, sont man också ser uppå taftart, men der
tvar ej prut och ej pardott, Walter begrep nu
att mor Susanna loar mindre rädd ätt han
sjelf. Jag lviii gii hem till mamma och pap-
pa, sade batt; jag är här bara på försökt
Nä det är bra att du fått försöka, sade mor
Susanna. War nu en annan gåttg uppmärk-
fant och indig, fä slipper du laggis, min gecel
Walter började studera på saken. Ottt jag
nu låter klippa min lugg, så kan det hättda att
jag får smaka det elaka riset. Nei rå är det
bätm att jag försöker läsa ordentligt, så slip-
per jag både lugg och riö.«Jag tvill ej att träden
skola ropa åt mig: seder går den dntntua Walter-.
Wänta litet, fä fä tvi se huru han lockades.
säg och såg- så att näsan blef helt platt emot
llpvfitmingett
Eu hivar as oß bar hört åskan bullra och sett
blixtar korsa bloarauu pli bimlahnsalftoet. Det
är en på engiiug majestätiskt stött och förskräc-
caade kraftyttring i naturen. Wi haftva alla
hört det upphöjt-er frncktanstvårda dättet i skytt,
som tränger genom det tunga rengtnolnet,-ska-
kar luften och kommer jordett att hafwa, sil
att fönster och dörrar darra tvid deß smat-
trande brak. Wi haftoa sett den glödattde eld-
stralen i koro ochi uoärs fara ner frautsor
los-tett ögott, och det är os: icke obekant, att den
ätt krossar eller sätter i brand triid och bygg-
nader, än dödar djur och menniskor. Htoetti kan
kalla det klenmodighet, om nian toid annal-
kande äska med någon fart-tiga tänker på de
sina, eller set på sitt hus och sitt hem, då uti-
slan intet kir skrgkir, utan att blixten förorsa-
kat någon brand, knappt ett nära äska-öder
giie förbi, utan att blixten träffar något träds
AT
af åskledttre.
ra förfäder for 100 är sedan med subel bel-
sade en uppsinning, hwilken efter tusenfaldig
erfarenhet har betoifat, att menniskan genom
deß attloändaude fortan leda blixten, sä« att
den icke kan skada henne, eller det hus, hon bebor.
Otvette skulle orks-i icke med tacksamhet min-
nas den matt, sdtn gjort denna oskattbara upp-
finning? Sittlle han också icke gjort något annat
för mettskligbeten och sitt fädernesland —- de
Amerikausla fristaterna -—— så skulle dock tistl-
darens uppsittttare Benjamin Franklin i
alla tider fått sitt runt bland mensligbeteno tvål-
görare, och hatts natntt en tacksamhetettb min-
nesmärd i nationernas gemensamma äretentpeL
Det 18 de: århundradet, inom bloilket sä
mango storartade uppfinningar på naturntts
tenskaperuas omrsde gjordeg, skänkte oß tistoen
uppfinningen af åskledare. Genont den blir del
oß möjligt, att skodda tvära enskilta hus och
Hloent katt derföre förundra sig, om tos-
osfentliga byggnader för den brand, somsE of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
