Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äss
teten ner, undersökte han denna företeelse när-
mare, och när han höll fingret mot stålbandta-
get, fä sprang en stark synbar gnista öfwer i
hans kropp. Detta- bekräftade hans tidigare pil-
stående.
Lufteleektrielteten lverkade pil samma sätt,
som den med konst frambragta. Han ledde ntt
flere gångor gnistor ifran sistn, och detta fot-;
sok lyckades honom så förträffligt, att han ickc’
allenast gaf sin kropp rätt duktiga stötar, utan
liftven kunde samla elektricitet uti en säkallad
Leydner - flaska ——. Lycka toar deter Frank-
lin, att snöret icke toar mera fuktigt eller af
ett bättre ledande ämne, ty det hade annars
kunnat gå honom såsom det hände profeßor
Neichtnann i Petersburg, som 1753 ifrån sitt
sittderrrtnr anställde dylika försök, och derigenotn
ledde blixten in uti rummet och blef af den-
samtrta dödligt träffad-
Dylika försök, tvid hwilka den elektrifta
drakett spelade hnftvndrollen, gjordes sedermera
isynnerhet af en Fransos de Nomaö. Han
band drakett wid ett snöre, forn mar flätadt
med en metalltråd, vel) som i nedra ändan öf-
wergiek till en 8 il 12 fot lång ren silkesända,-
for att toara äker for blixten. Och för att ic-
ke med fingret framlocka gnistan, hloartvid hats
toid urladdnincht kunnat få få häftiga stötar,
att det kostat honom lifwet, antviinde hanen me-
tall-ledare, som stod i förbindelse med jor-
den genom en jernkedia och hade ett icke-le-
dande cisoleradtJ handtag, told htoilket hatt
tryggt kunde hålla fast. De (Romaö) drake sieg
550 fot högt, och hatt bekom inom en timma
th blir-tar med en knall, som liknade ett pi-
siotstott.
Ester slidana silrsök kunde man icke
twifla på rigtigheten af Franklins uppgift-
att blixten ärcn werkan af det i luf-
tett befintliga elektriska ämnet.
J fordna tider trodde man, att blixten war
en antandning af bränbara ämnen i luften
och ester uppfinningen af krutet gißade man,
att saltpeter och swafwel innehölloö i åskmol-
nen.
Defza meningar hafwa nu blifwtt
vederlaggda af Franklin. Mait wet att blix-
ten icke är annat, ätt en elektrisk eldgnista
af klotfortnig gestalt, och att deß zickzack-
form endast beror af en sonwilla, litasotn
en uppfarande raket sytres hafwa en lång-
sträckt fornt, oti) en glödgad sticka bilda en
eldring om den hastigt swangeö omkring,
hwilket liter kommer sig af det intryck, som
ljuset gör på ögat.
Likaså origtiga föreställningar gör
man sig otn åskdånets natur.
Sjelfrva åstknallen ar alldeles icke farlig-
ehuru mången just för den hyser den stör-
sia fruktan. Den är blott ett ljud, ett dån,
ett echo. Äskdundret ger tillkänna, att en
elektrisk gnista har urladdat sig urtnolncty
åfwen om wi icke se sjelfwa blixten. Kont-
nta åskmolnen oß närmare, dit warsna wi äf-
wen, blixten och dånet följer strax efter. År åskan
alldeles nära,s«å knallar det på samma gång
som blixten synes. Man kan deraf sluta till,
när åskan närmar eller aflägsnar sig, ty
ljudet fortplantar sig långsammare genom
luften ätt ljuset. Ju längre bort åskan är,
desto senare höres knallen efter blixten.
Bullrandet efter knallen åter härrör af e-
chot, som bryter sig mot luftlager och på jor-
den befintliga föremål, såsotn berg och skogar.
Låtorn oß nu återgå till Frankling
äskledare, hwilka man katt se pil många
kvtkvt och andra pubblika hus. J allmän-
het«bestär åskledaren af tillspetsade metall-«
stänger af 8-12 fots höjd. Oswersta an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
