- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1855 /
129

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M

tillsammans med sin goße, och under tätar an- nom. Det war hennes sista ord.

fsrtrott honom i hans Frälsares händer. «Jag

. Johannes knäföll högt grätande starts

stall icke låta eder wara faderlösa,– stiger Je- fin sängen, och låg der ännu sedatt hans mo-
sus. Tro detta, mitt karn, och håll dig till ho- der roar död, och natten hade lnheutit.

Wärdlnnate som hisede honom gester, in-
trädde- och bad honom gä till hwila. ssDec kan
dock lcke göra din moder äter leftoande, Jo-
hannes,ss sade hon, ssglf dia derfore tlllfteds.–
Johannes lade sig, men ingen sonett torn i
hans ögon, ty han roar ju ett fader-och mo-
derlöst barn, utan slägtlngar och utaei männer.
sugen fanns, sorn toilleoätaga sig det stackars
barnet, tv hatar och en tyckte sig haftoa nog
af sin« egen thetgd och hörda.

Men Johannes hade en god män, som
Ivar rikare ätt alla andra. Till honom lieflst
han att inlinda fig. «Jag stall icke läta eder
kvarn faderlösa,«s bevistade han sakta till sig
sjelf. — Han satte sig upp l stingen- oeh blic-
Lade pä sin moders milda tvänliga anletsdrag,

ty månan upplyste med sitt sten hela det lilla·

Marmen. Nu grät han tcke mera. Det fbreiom

honom, som hade hatts tosn redair tagit tvärd
onehono111, och font toore han befriad frän
alla sorger. «J morgon skriftver jag till min -
toän,– sade Johannes helt förnöjd och har-ni
flise. Drrpå betraktade han himmelen med al-
la deß stjernor och sade:« det är Hans honing,
der är Han i sitt herrlighet!««

Net lade hake sig äter stilla ned, och till-
slöt sina trötta ögon. Han fof ljuft och lugnt.

Följaeede nior-gon, då det ble ljust, evak-
nade Johannes, och såg sig förundrad omkring
iden lilla kammaren. Han hade drömt, att
hans moder roar hos honone, och betraktade
honom med förklarade ansigte. Hon war icke
så fattig font fornt, den himmelske fader-i hade
rikligt degäfwat henne med jordiska egodeiar,
fä att Johanne-I, cläddi nna warma kläder
nu kunde besöka skolan tillsammans med dt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1855/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free