Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra barnen, —- Men han märkte snart, att
det blott hade toarit en dröm, ty der beedtoid
låg jet hans moder blek och med slntna ögon-
Wid denna tid plägade holt satta den knappa
matett på bordet och med Johannes bedja Gad
wälsigna den. J dag toar det annorlunda-
Etrsam stod goßen och säg sig omkring efter
modretc och tärartea frambröto. — Ali inträd-
de tvärdinnan med en tallrik toarm soppa och
ett stycke bröd, och sade toänlign «God mor-
gon, Johannes; mina barsk slicka dig bär as
deras soppa. Kom nn och ät, stackars baxn.««
Hari-blickade gladt npp pil henne, och sedan
hast äftoen hade tackat Gud, satte han sig ned
till sin lilla mältid.
Nät han slutat att äta, tog han bibeln
och läste Dawidä 23:dje psalms Ack, huru
gladt och frimodigt blef icke hans hjerta, dä
han läste ont den gode herdens tnänga wäl-
gerningari Hatt skyndade att uppsöka ett pap-
per, htoilket kan ästvcn samt mellan bladen i
bibelnz hemtade bläck och penna, och börsade
att striswo ett bref. Till htoem2 Till hans män-
Hcmo bres lyder sä:
ssKäre Frälsare!-«
«Jag är en fattig fader-och moderlös
goße, och har ingen i hela tverldeet utone Dig
Hjelp Du mig, fä att jag katt gii i stolaii och
lära mig läsa, sjunga och bedja, och fä höra
talas om Dig. Förbartiia Dig öftoer Dili ar-
me
Johannes.«
Sedatt förseglade hatt breftokt, ty han
hade äftoeti funnit "ett mani-ick, och stref utan-
på: «Till mitt käre Frälseire i l;immelen.«
Mänga tårar hade fallit pä papperet,
men nn aftoriade han dem, tog sin mitßa och
skyndade ur för att bära sitt bres till den när-
belägna staden.
Trädect woro Bftoerhölida med blommor-,
ty det toar tvår och hela landet toar som en
trädgård. Gnd hade ocksä detta år rikligen
npplätit sin hand, och tvälsignat och smyckat
jordete pä mångahanda sätt.
Hade Johamtes haft ett gladt hjerta, fä
hade han uppstämt en tvärsäng, « hwiltcn han
ofta och gerna pläzjade sjunga. J dag täntte
hatt dock ej derpå. Han toandrade tyst framät,
uppträdde staden, lyckades att fä lemna bref-
tvet i breflådatt pä posten, och skyndade med
lättade hierta hem, öfwertygad att brefsvet skol-
le konima till bestämd ort. — Wi toilia nit
låta bonom ensam gö hem-ensam foljcntde
dagen beledsaga sin moder till den tysta kyr-
kogårdete — och i stället se till, huru det gick
med breftoet. —
Pii aftonen ordnade postmiisiaren de in-
lemnade brestoen, hivarwid hatt äftveit fann
det, som toiir Johannes hade skrifwit. Han
kastade en flyktig blick derpä och tänkte: «detta
är troligeee frän en stoagsint maniska-« och
dermed lade han det undan.
Men der skulle det icke länge bliftva lig-
gande: Dagen derpä kom hans lilla son Axel
ned i hans arbetsro-n. Der fann goßen det
andanlaggda breftoet. Hari tog det i handen
och började att staftoa pä ntanslriften. Slutli-
gen läste han högt och längsamt: ssTill min
käre Frälsare i himmelens-—- ·
«Pappa, hwiitet tvackert bref,« ropade
Axel, och skyndade till fodren dermed. Denne,
forn inst slutat sitt arbete, satte toänligt Axel
pä sitt knä och sade: «Lät mig se, mitt barit-
htveid toackert dn hart-« — «Ett bref, ett brefb-
Fadrcii betraktade nu mera noggrannt utan-
itriften, och märkte att den tvar af en barna-
hand. «Wi toilja se, hivad det istnehäller,«
sade hem nägot alltvarsammare, och fadren och
sonen läste det nn tillsatttntanit. En tär föll
frätt postmiistarenö öga. Han skyndade upp till
sitt hnstrn, som satt i förtroligt samtal med en
af sina männer, ett medelålders fruntimmer-
enta efter ett kommerseråd. «.Jag snäste medde-
ta er ett bref, sotn lntreseerar mig mera, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
